Lucia

Glömde updpatera skiten igår, så jag gör väl det idag istället. Slöseri med tid, här har man skrivit å så missar man att slänga in det dit det ska...

Lucia

Jag påbörjar det här inlägget kl 07.57…
Det är snart två timmar sen jag steg upp ur sängen, det är lucia idag och det är svart som i ett sotar-arsle ute på markplan. Ganska drygt att stiga upp. Det var julbord på TT igår och sen var vi en sväng på Mommas. Jag drack bara två öl, sen var det hem och gå på bädden. Men det räckte bra det. Trevligt sällskap, god mat, många skratt och fyllehistorier. I en förening där majoriteten är alkoholister, ja då blir det många fyllehistorier; Hannu kan många.
Första lucian för mig utan lucia. Det känns lite vemodigt nu när jag skriver det faktiskt. Även fast jag inte tyckt så mycket om lucian tidigare så känns det konstigt nu.
Ingen mamma som väcker en tidigt på morgonen, med lussebullar och julmust, ingen hund som hon klätt i glitter och som är jätteglad för att det händer något och att alla är glada (nu dog ju i och för sig hunden innan förra lucian men ja…). Sen när man kom till gymnasiet så var det ut och lussa med skolan istället.
”Tänd dina feta ljus”, en klassiker som aldrig var rolig, men som vi höll på att skratta ihjäl oss åt, varje gång. Man blir sån till slut.
Men idag är det ingen lucia här. Janne sitter tvärs över rummet med sina ritningar. En kille jag aldrig kommer ihåg vad han heter, men som inte har någon haka, står och läser i sina checklistor, och när jag skriver det här hoppas jag att han inte kan läsa vad jag skriver på min lilla skärm. Man borde skärma av lite grann…

Det är många saker som jag tar för givet och som till slut försvinner. Nästan allt försvinner.
För inte så länge sen höll min farmor på att försvinna. Hon krockade med en älg, men allt gick bra. Men när jag fick höra det så blev jag varken ledsen eller chockad, det låter kanske hemskt, men jag blev ju såklart orolig. Men inget mer, för tillfället. Sen blev jag ju ledsen och allt sånt.
Men just då blev jag bara orolig, jag började tänka på det i efterhand. Varför blev jag inte ledsen och allt sånt? Vi visste ju inte om hon skulle klara sig. Vi har en jättebra relation till varandra, det har vi i hela släkten. Faktiskt. Annat vore ju konstigt, tycker jag. Vad skulle man göra utan släkten?
Men ändå så reagerade jag på ett ganska udda sätt.
Kan det bero på att för att j inte pratar så mycket med min farmor så har jag på ett sätt börjat ta henne förgivet? Jag hoppas inte det.
Men det kan ju bli så kanske, att när man inte hör av eller hör av sig till människor, låter de och ens relation till dem bero utan att ”föda” den, så kanske man till slut tar sina vänner, släktingar etc för givet, eller?

En liten inflikare här:
Det är ganska roligt med en sak här på jobbet. Jag sitter ju i ett ”kontor”, och i princip alla pratar i telefon med headset, för att kunna jobba med datorn samtidigt och rädda örat/hjärnan från att förtvina. Ibland hör jag inte när de svarar eller ringer upp, typ ”Jaa, det är Janne” eller ”Tjenare Håkan, Anders här…”; så ibland tror jag att de pratar med mig, om det inte är någon annan här, eller att de pratar högt för sig själva. Pratar man högt för sig själv och det låter så här:
”Njaa, det vill jag inte påstå……Det är helt oacceptabelt, vi måste köra igång med Nod 4 absolut senast måndag! Jättebra…Det flyter på i alla fall? Bra!” då är det ganska roligt. Ibland kopplar jag inte alls att det är telefonen de pratar i förrän de säger nåt i stil med ”Vi hörs, hej!”…

Jag har en egen kaffekopp här, det är då man börjar känna sig vuxen.

Idag har jag haft tråkigt, spelat jättemycket skitspel på Wasabi.nu. Fast gayhunter var roligt :D
Undrar vad man ska ta sig för idag, jo just ja, vi ska repa. Plus att jag ska skriva lite text med Ludde och laga mat…där har vi dagsplanen.
Usch, om en timme går jag till bussen. Bara sju listor kvar och inrapporteringen, sen är det bye and bye lord’a!

Nu måste jag jobba. Mannen utan haka dumpade ett nytt lass checklistor. Damn him and his no-chin!

Done and done.
Men jag måste lämna några till imorgon, lite för många frågetecken för att våga släppa igenom dom riktigt än till Ulla, she can be furious. I don’t want that…
Nu går jag hem.
Avslutar inlägget kl 15.24…