En fredag...

20071228

I natt har jag sovit två och en halv timme, natten före det har jag sovit tre timmar. Idag är jag mör. Ögonen känns som en mycket gammal och berusad kvinnas. Det har varit ett smärre kaos här på jobbet igår och idag. Ett kaos som utbröt den 21:a och fick pyra över julhelgen, sen tog det hus i helvete. Men, tro det eller ej, jag tror faktiskt att jag lyckats styra ihop det. I princip helt själv, och jag är väldigt stolt över mig själv för det.

Julen har kommit och farit, det har varit kajkande hit och dit, träffandes av gamla bekanta och släktingar ända nerifrån Skåne.
Mycket trevligt.
Sen bröt ju kaoset ut där också, såklart. Min kusins bästa vän kraschade med skotern och pendlar mellan liv, död eller grönsak på Umeå Universitetssjukhus. Tjafs bland kusiner som har skilda åsikter, tjafs bland syskon med skilda åsikter, tjafs mellan svågrar med skilda åsikter. När tjafset nådde mitt hem flydde jag till stan i tron om att det skulle bli lite lugnare där. Men jag lyckades ordna till ett eget litet kaos som nu vuxit sig större än vad jag kunde ana. God jul Viktor. Tack.

Jag och Micke, min kusin, var och sköt pickadoll bakom hans familjs bilhärbärge. En 357:a magnum, riktigt riktgit inte dumt.

Nu kom jag på vem Jerry på jobbet påminner om, Jan-Olof från C/O Segemyhr.

Usch, idag ska jag bara beklaga mig.

Jag vill hem, hem till byn och mitt pojkrum. Maaaammaaaa…mammas mat.
Nice.
Jag och Jerry har mycket att göra, vi ser Celine Dion och Anastacia göra en cover på AC/DC’s ”You shook me all night long”, lite malplacerat.

Gud vad jag hatar Shania Twain, jättemycket. Power-arena-country såsom Shania Twain, Keith Urban, Alan Jackson, Brad Paisley. Varför? Varför varför varför måste de finnas och spridda sin bredbenta, färdigslitna-jeansaktiga, cowboyhattiga, leprasjuka ursäkt till modern country? Varför måste det låta som det låter? Vad har hänt egentligen? Dog allt med Waylon Jennings och Johnny Cash? Dog det finstämda med Townes Van Zandt? Kan de inte skriva som Steve Earle? Hur står de ut med sig själva?!?!
”Freedom isn’t free, it cost people like you ’n me. And if no one throws in that buck-o-five, who will?” är ett bra ironiskt exempel. De som sett Team America skrattar nu, eller grater för att de också förstår nederlaget för det som en gang var riktigt riktigt bra country.
- Men de spelar ju bara det de tycker om!
Ja, klart de gör. Men det är konstigt att artister som Ryan Adams, Bright Eyes, Gram Parsons, The Flying Burrito Brothers, Lee Clayton, Emmylou Harris, Neil Young, Kris Kristofferson, Nanci Griffith eller Lucinda Williams kan göra ”pretentiös” mainstream-country som är riktigt bra.
Varför låter då dessa artister och hundratals andra som de gör?
Fortsättning följer i nästa avsnitt av ”Countryn - vän eller fiende?”.

Nu tar jag nyår.
Hejpa!