2009-04-06
Åh så flådigt.
Nu är det måndag, och jag sitter här igen, "tidigt" på morgonen. Jag gillar att starta dagen tidigt tidigt och VERKLIGEN slösa bort den ordentligt. Vanligt arbetslöst folk sover till lunch, minst. Men inte jag, jag utnyttjar verkligen hela dagen till att göra ingenting.
Det var tänkt att jag skulle få åka till den kära stugan på onsdag, och åka in i Rovvis på fredag, intågandes i sprittöcknet som ligger över det stackars stugsamhället. Men icke, till allas glädje gick vi vidare i Rockkarusellen, skoj, vilket innebär att jag sätter mig på ett flyg på fredag istället mot Uppsala och återvänder lördag eftermiddag. Nåväl.
"That's the life you've chosen biatch!", som Ogge uttryckte det när jag glädje över utebliven påsk. Just ordet "life" i den meningen var väl kanske att ta i, men valet av område för Rockkarusellen har vi ju gjort själva. Så då får vi skylla oss själva. Plus att det var ju som meningen att vi skulle gå vidare, men hade de inte kunnat vänta till typ den 25 april, när vi ändå är nere. Nä nu ska jag lägga ut JÄTTEmycket pengar som jag inte har för att flyga ner dit :(
Men men, det ÄR ju faktiskt kul.
Jag är äldre nu, äldre än när jag skrev sist. Vilket i och för sig är rätt uppenbart. Men nu är jag äldre på papperet.
Jag känner mig inte så speciellt gammal, men 21 klingar ganska gammalt.
Jag kan inte låta bli att reflektera över vad jag gjorde min förra födelesdag,v arje gång jag fyller år. Förra året stod jag på Midroc och bjöd på arraksbollar och checkade av en av 10 000 mappar. Mer minns jag inte, det var nog inget speciellt just då.
Vi spelade lite då och då, jobbade inte lika hårt som nu. Kanske mest för att demoinspelningen låg i bakhuvudet då, den påbörjades i maj.
Jag hade inget hjärta runt mina tankar då, vad jag kommer ihåg i alla fall... Det man har glömt är kanske egentligen så ovesentligt att kroppen väljer att stöta bort det. Det beror nog också på den mängden information vi matas med varje dag.
Idag ser jag i dina ögon och undrar var du är
Ibland är du inte närvarande
Fast jag kanske fastnar i mina egna trådar
och "viktiga" förehavanden
Ser du hur mitt och ditt liv springer om oss?
De stannar upp ibland och väntar
Det är de stunderna vi får betalt för
Men inte utan en rätt schysst ränta
Jag ser att mitt liv ibland inte förstår ditt
Det är svårt att höra
Du ser att mitt liv ibland inte förstår ditt
Det är svårt att göra.......det
Ibland
Tydligen tänker Ryan lägga av. Vet itne om jag ska tro på det, eller vill tro på det. Han har i alla fall dragit på sig nån öronsjukdom och ska lägga musiken på hyllan, han har redan publicerat en bok med korta texter i och när som helst kommer hans "riktiga" debutbok.
Jag hoppas bara det handlar om en paus på nåt år, för om han lägger av så slutar här epoken om mannen som är vår generations Dylan. De exentriske, störda, otroligt musikaliska alldeles alldeles underbara Ryan Adams. Lämna oss inte!
Lämna oss åtminstone på topp, med ett liknande album som Gold, Heartbreaker eller Cold Roses. Inte med Cardinology, även om den verkar helt OK. Men en sista världsturne´, halvt akustisk-halvt elektriskt?
Ååååh, jag minns när jag hörde I see monsters första gången, eller versionen av Harder now that it's over på Berns hösten 2007. Eller de åtskilliga fester jag avslutat med att slå på Goodnight Hollywood Blvd.
Allting har ju ett slut. Jag trodde dock att han skulle sluta rockstjärnedöden, liggandes överdoserad på ett hotellrum med skrikande tjejer runt om honom. Sen tio år senare publiceras en åtta-cdkatalog med outgivna akustiska inspelningar. Bland annat två låtar från den sista kvällen då han sjunger konstiga låtar om att dö så man börjar spekulera i om det KANSKE var ett självmord.
"Men varför det?" frågar sig folk.
"Han var ju så duktig!"
"Adams pojke, jaaaa det går bra för honom nu. Voi herra! De blir så stora!"
Hatten av för Ryan, du är den bästa vi sett på MYCKET länge. Vem vet om det nånsin kommer en till.
Resten av inlägget ska bara vara mina favoriter med dig.
Let it ride
http://www.youtube.com/watch?v=LW-_vOKxRfs&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=P7WjCTmSm_M&feature=related
Come pick me up
http://www.youtube.com/watch?v=dRnoh86FD2A&feature=related
When the stars go blue
http://www.youtube.com/watch?v=99sjZT1qB2Q&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=rgrljNU_2w0&feature=related
Everybody knows
http://www.youtube.com/watch?v=F6RDTF3TFWE
Rescue blues
http://www.youtube.com/watch?v=NMQnKKfQ4ik&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=XS3IDFro3uo&feature=related
Oh my sweet Carolina
http://www.youtube.com/watch?v=DvIRk8wvC_A
New York, New York
http://www.youtube.com/watch?v=gtNwxs_4B1M&feature=related
Starting to hurt
http://www.youtube.com/watch?v=YZk3mx-AN88&feature=related
So alive..........!
http://www.youtube.com/watch?v=fhgHJLTqNnc
Åh så flådigt.
Nu är det måndag, och jag sitter här igen, "tidigt" på morgonen. Jag gillar att starta dagen tidigt tidigt och VERKLIGEN slösa bort den ordentligt. Vanligt arbetslöst folk sover till lunch, minst. Men inte jag, jag utnyttjar verkligen hela dagen till att göra ingenting.
Det var tänkt att jag skulle få åka till den kära stugan på onsdag, och åka in i Rovvis på fredag, intågandes i sprittöcknet som ligger över det stackars stugsamhället. Men icke, till allas glädje gick vi vidare i Rockkarusellen, skoj, vilket innebär att jag sätter mig på ett flyg på fredag istället mot Uppsala och återvänder lördag eftermiddag. Nåväl.
"That's the life you've chosen biatch!", som Ogge uttryckte det när jag glädje över utebliven påsk. Just ordet "life" i den meningen var väl kanske att ta i, men valet av område för Rockkarusellen har vi ju gjort själva. Så då får vi skylla oss själva. Plus att det var ju som meningen att vi skulle gå vidare, men hade de inte kunnat vänta till typ den 25 april, när vi ändå är nere. Nä nu ska jag lägga ut JÄTTEmycket pengar som jag inte har för att flyga ner dit :(
Men men, det ÄR ju faktiskt kul.
Jag är äldre nu, äldre än när jag skrev sist. Vilket i och för sig är rätt uppenbart. Men nu är jag äldre på papperet.
Jag känner mig inte så speciellt gammal, men 21 klingar ganska gammalt.
Jag kan inte låta bli att reflektera över vad jag gjorde min förra födelesdag,v arje gång jag fyller år. Förra året stod jag på Midroc och bjöd på arraksbollar och checkade av en av 10 000 mappar. Mer minns jag inte, det var nog inget speciellt just då.
Vi spelade lite då och då, jobbade inte lika hårt som nu. Kanske mest för att demoinspelningen låg i bakhuvudet då, den påbörjades i maj.
Jag hade inget hjärta runt mina tankar då, vad jag kommer ihåg i alla fall... Det man har glömt är kanske egentligen så ovesentligt att kroppen väljer att stöta bort det. Det beror nog också på den mängden information vi matas med varje dag.
Idag ser jag i dina ögon och undrar var du är
Ibland är du inte närvarande
Fast jag kanske fastnar i mina egna trådar
och "viktiga" förehavanden
Ser du hur mitt och ditt liv springer om oss?
De stannar upp ibland och väntar
Det är de stunderna vi får betalt för
Men inte utan en rätt schysst ränta
Jag ser att mitt liv ibland inte förstår ditt
Det är svårt att höra
Du ser att mitt liv ibland inte förstår ditt
Det är svårt att göra.......det
Ibland
Tydligen tänker Ryan lägga av. Vet itne om jag ska tro på det, eller vill tro på det. Han har i alla fall dragit på sig nån öronsjukdom och ska lägga musiken på hyllan, han har redan publicerat en bok med korta texter i och när som helst kommer hans "riktiga" debutbok.
Jag hoppas bara det handlar om en paus på nåt år, för om han lägger av så slutar här epoken om mannen som är vår generations Dylan. De exentriske, störda, otroligt musikaliska alldeles alldeles underbara Ryan Adams. Lämna oss inte!
Lämna oss åtminstone på topp, med ett liknande album som Gold, Heartbreaker eller Cold Roses. Inte med Cardinology, även om den verkar helt OK. Men en sista världsturne´, halvt akustisk-halvt elektriskt?
Ååååh, jag minns när jag hörde I see monsters första gången, eller versionen av Harder now that it's over på Berns hösten 2007. Eller de åtskilliga fester jag avslutat med att slå på Goodnight Hollywood Blvd.
Allting har ju ett slut. Jag trodde dock att han skulle sluta rockstjärnedöden, liggandes överdoserad på ett hotellrum med skrikande tjejer runt om honom. Sen tio år senare publiceras en åtta-cdkatalog med outgivna akustiska inspelningar. Bland annat två låtar från den sista kvällen då han sjunger konstiga låtar om att dö så man börjar spekulera i om det KANSKE var ett självmord.
"Men varför det?" frågar sig folk.
"Han var ju så duktig!"
"Adams pojke, jaaaa det går bra för honom nu. Voi herra! De blir så stora!"
Hatten av för Ryan, du är den bästa vi sett på MYCKET länge. Vem vet om det nånsin kommer en till.
Resten av inlägget ska bara vara mina favoriter med dig.
Let it ride
http://www.youtube.com/watch?v=LW-_vOKxRfs&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=P7WjCTmSm_M&feature=related
Come pick me up
http://www.youtube.com/watch?v=dRnoh86FD2A&feature=related
When the stars go blue
http://www.youtube.com/watch?v=99sjZT1qB2Q&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=rgrljNU_2w0&feature=related
Everybody knows
http://www.youtube.com/watch?v=F6RDTF3TFWE
Rescue blues
http://www.youtube.com/watch?v=NMQnKKfQ4ik&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=XS3IDFro3uo&feature=related
Oh my sweet Carolina
http://www.youtube.com/watch?v=DvIRk8wvC_A
New York, New York
http://www.youtube.com/watch?v=gtNwxs_4B1M&feature=related
Starting to hurt
http://www.youtube.com/watch?v=YZk3mx-AN88&feature=related
So alive..........!
http://www.youtube.com/watch?v=fhgHJLTqNnc
Nu blir jag lite ledsen..
Hoppas det inte är slut, än i alla fall.
Nu är det dags att börja repa med Jonas, vi spelar imorgon, tisdag, klockan 19:00!
Gratis gratis, kom och lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar