Fredag på berget

20080801

”Magdalena tog morgontåget till Katmandu.
Magdalena tog morgontåget till Katmandu.
Ja, hon skulle ha gått med vem som helst,
som hade ett hjärta men inte nåt slut.
Men alla här dom går som på räls,
tills allting är trasigt och smutsigt och fult.
Så vad skulle hon göra? Hon ville nåt annat.
Och hon var vuxen nu, hon behövde inte stanna.
Hon hade hört talas om en plats långt borta,
där vattnet var rent och luften gick att andas.
Det var många mil dit och inte alla kom fram,
men Magdalena sa: Jag tror att det är sant,
att vi har fått ben för att ständigt vandra,
och ögon att för att vilja se allt det vackra.
Och alla tanter säger: Hon kommer att hamna
i dåligt sällskap,
i dåliga famnar.
Vägen till himlen är så svår att se,
det är lätt att gå vilse, hon borde ha stannat.

Jag säger inget, jag bara tänker att om
nån kommer fram är det hon inte dom.

För Magdalena tog morgontåget till Katmandu…”

Magnus Johansson knows his shit.
Skumma, underbara låtar.
Vad vore dagens skalder såsom Hellström, Winterdäck, Antilla mfl om det inte vore för
Per Persson, Jakob Hellman eller Magnus Johansson?
Och vad vore de om det inte vore för Thåström, Stig Vig eller Staffan Hellstrand?
Och vad vore de om det inte vore för Afzelius/Wiehe, Plura Jonsson, Ulf Lundell, Ola Magnell eller Ulf Dageby?
Och vad vore de om det inte vore för Cornelis, Fred Åkerström eller Pugh Rogefeldt?
Och vad vore de om det inte vore för…ja, man fattar hur resten av historien går. Viktor fortsätter namedroppa tills han inte kommer på fler namn. Dan Andersson, Dan Andersson får man inte glömma.

Svensk musik är bra, speciellt svensk musik som sjungs på svenska. Svensk, svensk musik.
Det finns så många duktiga låtskrivare som kommit i skymundan bara för att någon annan artist sjungit in deras låtar. Dan Hylander är en av dessa.

”Så som barn i Barcelona när vi möttes som i trance
Över Ramblas ljumma nätter sjöng vårt blod i febrig dans
Vi dränkte våra jävlar och vi drack för drömmarna
för att jag alltid skulle älska dig med samma galna glöd
Jag minns ett särskilt leende, ett skratt i ögonvrån
ett sätt att hålla glaset och ett stycke av en sång
Man skärvor av ett liv som var så nära mig just då
Att mina läppar skalv av kärlek när dom viskade ditt namn

Aa-ha, a-ha farväl till Katalonien
Aa-ha, a-ha farväl till Katalonien

Vi lekte med vår frihet under samma heta sol
men dina djävlar var på riktigt
mina var delirium
Den allra sista kvällen satt jag tyst och drack mig full
samma natt ni sprängde varuhuset sov jag av mitt rus
På vägarna i Lissabon grät jag tyst ditt namn
för att känna all din kärlek ligga nära mig igen
Om än tiden har förändrat mig sopat mina spår
finns det skrymslen där jag alltid är den samme ,nu som då

Aa-ha, a-ha farväl till Katalonien
Aa-ha, a-ha farväl till Katalonien”


Det är en fin dag ute, och jag sitter fast här uppe på berget. Allt jag vill är att gå ut och sätta mig barfota i gräset. Dricka en kall öl och käka en bit mat med nån polare.
Usch, det är hemskt att bli ”vuxen”, även fast det underlättar ibland.
Som ”vuxen” har folk inga förväntningar på en, faktiskt är det så.
Det är riktigt skönt.
När man går i skolan ska man bli det som föräldrarna eller de runt omkring själva aldrig blev eller nåt som det bara tog de 20 år att fatta efter det att dom fyllt 15.
Så man kan komma undan med vad skit som helst, nästan. Nu är man ju straffmyndig också så det är bara att hålla sig i skinnet, vilket man också gör eftersom man inte har någon flickvän. Hålla sig i skinnet…pfffft! Den ska jag komma ihåg.
En elefant glömmer aldrig.
Jes.
Men nu är det knappt en och en halv timme kvar innan jag går hem, tänkte jobba lite över eftersom jag och Magnus var lite sena idag. ÄVEN fast det inte var vårt fel. Det var Andrés fel. Men, men, det är skitsamma för mig. Jag hade ändå inte gjort något. Ska nog hit imorgon en sväng och jobba in lite extrapengar. Kanske på söndag också. Det är nice med ett sånt jobb där man kan jobba över lite och jobba lite helger när man behöver.
Jes, nu låter jag som Alf-Sören, 37 år, singel och innebandyspelare, amatörgitarrist på fester där han gör smäktande, halvfalska versioner av ”Här kommer alla känslorna på en och samma gång”, men som med polarna han skämtsamt kallar ”Här kommer alla könshåren på en och samma gång”.
Och eftersom Alf-Sören inte har nåt liv, så jobbar han hela tiden för att fylla ut sin överdrivet barnsligt inredda tvåa på Steinholtzgatan. Neonrör i taket, draughtmaster från TV-shop i köket och det där Sauna-belt som skulle ta bort hans bilringar, men batterierna var för dyra och han ides helt enkelt inte använda den.
Så va fan, man kan jobba 80-timmarsveckor och runda av det med att supa ner hjärnan till nåt påfallande likt ett russin.
Alf-Sören är fantastik.
Nu lyssnar jag Elliott Smith, tragiskt levnadsöde.
Imorgon ska vi lira blues, det blir nice.
Imorgon ska vi även käka middag med gamla klassen. Jag, Jacke och Sigrid ska äga i matlagning.
På söndag väntar jag främmande vilket ska bli mycket roligt och lite spännande faktiskt.
Vissa människor skrämmer en lite faktiskt...det är nåt med auran.
Nu väntar en kopp kaffe och en Camel blue på mig.
Tack Elliott för Needle in the hay.
Neil Young är bäst. Punkt.
Trevlig helg.