För flickorna och alla deras offer

2009-10-10

Vem är du som läser här? Det har varit någon här och luskat efter att jag skrev igen. Det är ju trevligt, mitt kära ego får den föda som behövs för att jag ska fungera i detta samhälle.
Men inte nog med föda, det räcker för den korta dagen, men egot svälter.

Jag brukar trilla runt på olika kontinueliga internetskrifter, vilket jag väljer att kalla dom för att upprätthålla min indiestandard och konservatism. Det är trevligt, vissa skriver bra, även fast det kan vara rätt innehållslöst. Andra skriver riktigt dåligt och jag begriper inte varför de gör det. Andra läser jag bara för att kunna bli irriterad på, när det är människor man inte tycker om som man inte träffar så ofta så är det viktigt, för mig i alla fall, att påminnas varför man inte tycker om dem. Då är dessa kontinueliga skrifter alldeles utmärkta för just det.
Tack ni dumsnutar!
Som sagt, så är några intressanta, en god vän söderifrån t.ex. som redogör för den musik man bör lyssna på för att må bra eller dåligt över för dagen. Några har intressanta reflektioner över hur hemskt det faktiskt är att jobba. Sånt vi alla vet men ändå, det är aldrig fel att påminnas i oändlighet. Även om mitt jobb är drägligt i alla former så är det ändå ett jobb jag fått inte som jag tagit. Jannes perspektiv är att ”det är bättre att ha ett jobb man tagit än ett man fått”, mycket bra sagt, du och jag Alfred. Snart kommer han hem och snart kommer Marcus också hem. Härliga tider, skolmåltider.


Pentti Saarikoski - XXVlll

Om man ändå på våren
när man går hem från
handelsboden
fick sitta i skogsdungen
mitt bland vitsipporna
och veta med sig
att dom börjat smälta kanoner
till plogar
se åkrarna klyvnas livna till
man skulle lägga sig på rygg
rakt på blöta marken
med uppköpen som huvudgärd
så smått ge sig till att nynna


Alf Henriksson - Monolog för envar

Hade jag fått vad jag aldrig fick
så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte
och hade jag skött vad jag aldrig skötte
och hade jag känt vad jag aldrig kände
hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går
så hade jag stått där jag inte står.


Ja just det, gamle affe och pentti. Dom ska ha sitt förstås, det känns annorlunda att lägga upp dikter. Men jag tror de kan vara intressanta för de som snubblar in här emellanåt. Lika intressant som mycket annat inte är.
Ännu en Jeff Buckleyperiod har inletts, men den är dock kantrad av klassisk musik och mycket trumpeter då jag inhandlat precis en sådan och försöker mitt bästa för att bli just bäst. Det är superkul och inspirerande med en ny intrumentfamilj.
Plus att det kanske är det vackraste intrumentet hittills.

http://www.youtube.com/watch?v=IaWIlzoZdH0
för Elton

http://www.youtube.com/watch?v=ufLtcrNzA6k
för Siggan, Maddis och Emma..gud vad dom grät, i alla fall Siggan. Men hon grät ju åt det mesta ibland.

Nu tror jag att jag ska åka och bygga kök, för sånt gör man ibland.
Eller så hjälper jag Kalle med maten till mamma.
Eller så hjälper jag far med att stycka älgarna.
Eller så hjälper jag mommo med att ta hand om moffa.
Man gör allt för flickorna och alla deras offer.