2009-10-09
Vem kräver att det ska finnas något att se på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att ta på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att tänka på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att bli arg på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att bli glad…över/på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att fundera på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att skriva på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att spela på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att äta på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att samlas på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att rättas på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att torka sig på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att lyssna på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att vänslas på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att köra på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att klappa på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att laga på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att klämma på? Inte jag.
Vem kräver att det ska finnas något att läsa om? Inte jag.
Så är det tydligen.
Jag har hundfeber. Alla omkring en har mer eller mindre hund. Det är puttinutt till höger och vänster, och jag råkar vara den absolut största puttinuttaren av dem alla. Lord Puttinutt skall vara mitt gosenamn hädanefter på alla kontaktannonsforum jag hänger på. Beware of the Lord from the Free Republic of Puttinutt.
Är det behovet av närhet som spökar eller bara det att jag faktiskt tycker om hundar så mycket?
Jag tror det är mina modermjölkskänslor, eller faderssädskänslor som kryper. Något att ta hand om och uppfostra. Mina växter är svåra att uppfostra, de är totalt likgiltiga till mitt puttinuttprat och jag känner mig lite dum när jag står och gullar med den ärvda kakutsen medan jag vattnar den eller min fina krukpalm som bara blir brun i kanterna på bladen trots att jag byter jord och vattnar samt kelar.
Nej, ingen hund. Det vore fel, en hund ska få springa på gården och bajsa hos grannen, inte springa i lägenhetsettan och bajsa på balkongen. Husse sköter balkongbajsandet. Med bravur.
Ska man ha en hund ska den få vara ute när man själv inte är hemma, på jobbet eller i skolan. I en bur så den får friska fläktar i nosen och trosan.
Jag vill inte bli den av många som får en JoelBitar-hund pga att man lämnat den ensam i lägenheten 10 timmar om dagen och tröstat den med Frolic. Min hund blir en superhund.
Jag tittar runt på Blocket och fastnar på problemhundar, såna vill jag ta hand om, få de att känna sig trygga och trycka in lite vett i. Hyvä veitti.
Satan också. Ingen hund till Viktor.
Jag har mitt skägg i alla fall som jag kan gosa med och kalla ”vovven”. Hädanefter skola det hava namnet ”vovven”.
Jag väntar på samma mängd skägg som Kung Oskar innehar, då kallas det partat och lämpas för att gämma saker i, Visakort, cigaretter, pilsnerbuteljer och viktiga skrivningar.
Jag är fortfarande sjuk, dödligt förkyld.
Nu åker jag hem och hälsar på moffa, tar med dragspelet.
Han är gammal och sjuk, såna som har funnits hela ens liv kan inte bara gå och dö.
Det kan jag inte acceptera, vem ska då vara glad hela tiden om moffa dör?
Vem kräver att det ska finnas en moffa hela tiden? Jag.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar