Jag ljuger

2009-11-19


Hon brukade se på mig som om hon misstänkte mig för något. Det var inte som att hon spände ögonen i mig, men jag såg genast när hon "granskade" mig. Ögonen smalnade lite, knappt märkbart, men jag hade lärt mig att urskilja tecknen. När hon granskade mig för att se om jag var dum i huvudet så höjde hon lätt på ena ögonbrynet. När hon granskade mig för att se om jag ljög så höjde hon lätt på andra ögonbrynet.. när hon höjde på bägge ögonbrynen vågade jag inte se henne i ögonen, då såg hon rakt in i själen på mig. Det var bara nåt hon kunde helt enkelt. Jag ifrågasatte det aldrig utan fann mig bara i det. Vissa saker fann jag mig bara i.

Hon satt vid bordet med båda händerna slutna kring min stora tekopp som jag aldrig drack te ur. Det dracks varm choklad ur den, kaffe, enstaka gånger alkoholdrycker när det inte fanns något annat. Aldrig te dock. Jag förstod inte tjusningen med te, varmt vatten som mest smakade vatten och lite av något annat. Hennes ögon trevade över köket, jag följde hennes blick med min. De stannade till hundradelssekunder längre på några punkter än på resten av rummet. Det var ju inte första gången hon satt där, men ändå granskade hon rummet som hon granskade mig.
Jag försökte gissa mig till var hon tittade extra noga.
Blomman i fönstret, skåpluckan som hade en fläck på sig, fotografierna som satt fast huller om buller på kylskåpet, kranen som vägrade sluta droppa och slutligen mitt skrev. Mitt skrev var oundvikligt då det var i ögonhöjd för henne där jag satt på pallen vid spisen.
Vill hon knulla? Här? Nu? På en gång? Fick jag röka klart först eller ville hon att jag skulle bestiga henne direkt? Helvete, har jag kondomer hemma?

- Vad tänker du på? frågade hon. Ja vad fan tänkte jag på egentligen? Det kändes som om att hon visste exakt vad jag tänkte på.
- Jag tänker på att jag måste vattna blomman, svarade jag och försökte låta frånvarande som om jag faktiskt tänkte på min blomma och inte på hennes. Jag reste mig upp och ställde mig vid kranen, fyllde vattenkannan som stod bredvid med ljummet vatten och vände mig sedan om, sträckte mig över bordet, mot blomman som stod på fönsterbrädan och tömde ut lite vatten i den. Hon höjde på ena ögonbrynet. Helvete också, vilket ögonbryn var det nu igen som hon höjde när hon lusläste mina lögner? Jag måste göra något. Det enda som föll in i mitt huvud var att vissla, så jag visslade. Det minst avslöjande en människa kan göra när den ljuger. Precis som i alla tecknade filmer. Jag var en tecknad figur. Jag var på låtsas och hon genomskådade mig. Faaaan också!

- Sådärja, konstaterade jag och ställde tillbaka vattenkannan. Därefter placerade jag mig på pallen vid spisen igen och lyfte på locket till kaffepannan. Inte klart än.
- Får jag kolla vad du har för musik hemma? frågade hon trevande. Klart hon fick, hon har ju bläddrat där flera gånger. Hon vet väl mer eller mindre vad jag har där.
- Javisst, knock yourself out, sa jag och försökte låta världsvan. Det gick inte bra för hon skrattade till.
- Du uttalar det fel, sa hon, blinkade med ena ögat, reste sig och försvann ut i vardagsrummet. Jag hörde hur hon bläddrade bland skivorna. Jävla tjejjävel, vadå uttalar fel?
- Vad uttalar jag fel? ropade jag efter henne.
- Inget, glöm det, ropade hon tillbaka.
En elefant glömmer aldrig, det ska du ha jävligt klart för dig. Typiskt henne, och typiskt mig också för den delen.
- Vem är Nick Cave? ropade hon.
- Va? svarade jag.
- VEM ÄR NICK CAVE!?
- Ja, jag hörde dig första gången men jag var osäker på om jag hörde rätt.
- Vem är det då?
- Vet du inte det?
- Nej, det är ju kanske därför jag frågar. Hon stod nu i köket igen när jag vände mig om. Med några skivor i famnen. Jag såg att det var The Boatmans Call hon granskade. Tänk, hon hade smak även fast hon inte visste vem han var.
- Den där är ruskigt bra, sa jag.
- Han är snygg, ser lite ruffig och farlig ut, svarade hon som om det var det jag syftade på.
- Han personifierar känslan av att älska någon så mycket att man vill döda personen. Jag tycker att han fångar den där hjälplösa känslan när man fullständigt lägger sitt öde i någon annans händer. Man lägger den där för att man känner sig trygg, för stunden även om man inte vet hur framtiden blir.
- Aha, DEN känslan, svarade hon hyfsat intresserad, totalt obrydd om mitt brandtal.

Jag drack mitt kaffe under tystnad. Hon lyssnade till tonerna av Into my arms, jag såg hur hon följde Nicks ord i bookleten. Ord för ord för ord. Låtjävel, sluta nångång. Jag tände en cigarett.
- Måste du röka? frågade hon, men hon lät inte direkt besvärad.
- Nej, men jag vill, svarade jag nonchalant.
- Var inte så jävla dryg.
- Mäh, jag är väl inte dryg?
- Det är du väl, jag tycker du är det. Vet du hur jag tycker helt plötsligt?
Varför blev det alltid så här. Jag måste slingra mig ur det på enklast möjliga sätt.
- Sorry, sa jag. Men du, det är väl okej om jag röker? Jag vet att du inte gillar det, men det är väl okej? Det är så jävla kallt ute.
Fan fan fan fan, nu vill hon säkert INTE knulla.
- Visst, rök du, sa hon och tittade på mig. Ögonen smalnade. Hon gillade inte det här.
Ska jag göra nåt? Vad vill hon? Varför säger hon inget? Jag måste göra nåt snart innan det blir för sent och hon börjar säga att hon "börjar bli lite trött".
Hon gäspade. Jaha, det var det.
- Är du hungrig? frågade jag trevande. Jag visste att hon inte var hungrig. Hon höjde lätt på ena ögonbrynet. Jag var dum i huvudet.
- Jag gäspade ju precis, verkar det som att jag är hungrig?
- Nej, men jag tänkte att jag frågar i alla fall.

Vi satt i soffan, hon låg i mitt knä. Yes yes yes, score! Jag strök henne över ryggen upp mot nacken. Det pirrade i magen som det alltid gjorde. Fan vad vacker hon är. Hela hon, allt, allt hon gör allt hon säger, allt hon tänker är vackert. Helvetets kvinna det är vad hon är.
Hon suckade tungt, inte besvärat, men sådär mysigt som hon brukade göra. Som en hund som myser. Hon var så mysig. Vad är klockan? Det var Scrubs på sexan så den måste vara över elva i alla fall. Helvete, jag ska ju jobba imorgon också, hur fan ska jag orka det? Jag måste börja flika in små hinter att jag är redo för samlag.
Men det är ju så underbart det här? Jag önskar att jag fick ha henne liggandes här hela natten så jag kan sitta och verka oberörd och småkolla TV, läsa sportens sida på text-TV fast det inte intresserar mig ett dugg. Hon får sova så här, hon får göra vad hon vill bara hon aldrig kliver upp så jag får dra varenda hårstrå mellan mina fingrar. Så jag får stryka med fingret över hennes örsnibb så hon rycker till och ler det där vackra leendet.
- Sluta, jag har ju sagt att det kittlas, jävla idiot! röt hon.
- Sorry, svarade jag helt oberörd.
- Är vi i USA eller Sverige?
Va? Vad menar hon?
- Vad menar du?
- Varför måste du slänga in engelska ord hela tiden? Jag undrar bara, för du gör det mer och mer för varje dag som går.
- Inte vet jag.

Hon sov. Hon är så vacker. Jag hoppas verkligen att chefen ringer NU och säger att "tyvärr kan vi inte jobba imorgon för dom har råkat bränna ner hela jävla arbetsplatsen, finito rätt ner i grunden". Hon rös till. Varför fryser hon alltid? Hon har ju min tröja på sig, yllesockar och en filt, det plus att jag kanske värmer henne lite också med min kropp. Varför?
- Jag fryser, sa hon sömndrucket. Vad är klockan?
- Den är väl tio, halv elva sa jag och hoppades hon skulle tro på mig. Hon vred på sig från sidan och lade sig på rygg, fortfarande med huvudet på kudden i min famn, mötte min blick, log och höjde på ena ögonbrynet. Jag ljög.
- Du ljuger, sa hon och skrattade till. Kom. Jag böjde mig framåt och kysste henne på munnen. Hon kysste tillbaka och lade handen på mitt bakhuvud. Jag drog tillbaka huvudet och satte mig upprätt igen. Hon torkade sig med baksidan av ärmen om munnen. Knäppte händerna över magen, log snett och kisade med ögonen mot mig. I ögonvrån såg jag hur hon vickade med tårna under filten.

- Vet du vad? sa hon.
- Jag har en aning, svarade jag.
- Jag älskar dig. Jag älskar dig så mycket, jag önskar verkligen att du förstår det. Jag älskar att du ljuger för mig, jag älskar att du ser på mig och tänker "helvete, jag vill knulla henne", jag älskar att du irriterar dig på mig. Det bästa jag vet är att se dig sitta vid spisen och röka, du är så vacker. Jag känner mig så trygg när jag får ligga här och låtsassova medan du leker med mitt hår. Jag önskar att du alltid gjorde så och alltid kommer göra så. Jag älskar verkligen dig. Jag är så glad att jag har dig, för jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte fick vara med dig. Jag behöver inte planera min dag, jag behöver inte det för jag vet att den slutar ändå med dig och spelar vägen dit ingen roll. Jag vet att du är trött och ska jobba imorgon och jag vet att du vill knulla.
- Nej det vill jag inte, avbröt jag. Inte nåmer…
- Okej, skrattade hon. Jag vet att du inte vill det nåmer, jag kände i kudden när ditt stånd lade sig. Kan vi inte gå och lägga oss nu?
- Du vet väl att jag älskar dig också?
- Klart jag vet, det är det som får mig att känna mig nykär varje morgon när jag vaknar och du har försovit dig.

Hon somnade nästan direkt. Jag låg och tittade på henne länge, som jag alltid gör.
Hon är så vacker och hon är bara min. Gud vad jag älskar henne.