måndag 17 november 2008

Our sky was unfolding, and it'll never fold back

2008-11-17

Jag funderar mycket över mig själv här under de ibland omänskligt långa dagarna på Oljemusen.
Ibland är jag så jävla motsägelsefull, ibland och lite oftare. Mestadels barnslig jämtemot mig själv och andra, onödiga upptåg, tankar och beteenden som känns rätt för stunden. Men när man sätter sig ner och rannsakar de löjliga tankarna känns de väldigt främmande.
Kommer detta från mig? Kommer det verkligen från mig?
Konstigt värre.
Man tror sig växa med åren, inte bara i densitet etc utan mentalt. Blir jag någonsin ”vuxen”?

Igår fick jag en ny Marcus för en kväll, den stackars pojken ville inte åka hem till Årosjokk och frågade om han fick vara Marcus för en kväll, vilket inte var några som helst problem. Jag fick även agera lite musiklärare, han var en bra elev. Men fjäskade lite för lite.

Det är svårt att veta HUR man ska vara, mestadels sig själv, men ibland känns det så långt borta. Man försöker se sig själv och vara så, men ibland är bilden så jävla komisk, tragisk och suddig att det blir jääävligt svårt.

Fy fan, hur kan Brolle ens få existera? Kan inte någon bryta struphuvudet på honom så jag slipper hamna i situationer där jag råkar höra hans patetiska artisteri.

Jag har blivit om än mer ordningsam, diskar efter att jag lagat mat, LAGAR mat, städar, lallar på.
Jobbar.
Repar.
Övar.

Jag försöker även att få dagarna att flyta på som de gjort de senaste månaderna, vilket känns rätt skönt.
Dessa månader har varit så bra att jag vill leva om de igen, och igen och igen.
Även fast jag är säker så räcker det inte till, den här gången heller. Jag vet inte. Det verkar ju onekligen inte så.
Fast det är ju det, det är ju inte det att det är JAG som inte räcker till. Jag har för en gångs skull varit bra. Jag har varit jättebra.
Men det är det, trots att jag är säker och förstår innerbörden så räcker det inte till.
Jag hoppas bara att det inte vetter åt det håll jag inbillar mig att det gör. För då orkar jag inte lyssna och se något mer.
Må den historien aldrig upprepas!Hyfsat kryptiskt…att folk orkar, vilket jag inte tror de gör heller.

Usch, jag är trött.
Sov lite inatt, igen.
Hejpa.

Inga kommentarer: