Moderna tider. Nåd, åtrå...ta med allt hem.

2008-03-14

Too late,
your eyes don’t speak to me like they used to.
And I see
The surroundings from a different point of view.

It’s you with a new cut of hair
crossing the road without me.
It’s you and I don’t care,
and it’s too late to turn my feet again.

Too late,
our song has stopped, never to play again.
And I see
the liner-notes, this story has come to its end.

It’s you with a new cut of hair
crossing the road without me.
It’s you and I don’t care,
and it’s too late to turn my feet again.

It’s you with a new cut of hair
crossing the road without me.
It’s you and I don’t care,
and it’s too late to turn my feet
away.

Vissa dagar flyter på sakta, men det ger en gott om tid att tänka. Det har jag gjort idag.
Lyssnar på Señor med Dylan, den har jag inte hört på länge. Takes me back. Jag å brorsan brukade ösa den här när vid drog till stan när jag gick första året på hjampis.
Idag väntar en tok-äcklig bilresa till Piteå, imorgon spelar vi på Krokodil, sen blir det supande med Baron, Hanko och bandet. Det blir nice. Jag å Ludde ska sova hos min moster så man får vila ut sig lite iaf…
Nåväl. Jag vet inte riktigt varför jag skriver här idag, ibland brukar jag vilja skriva men idag gör jag det bara för att fördriva tiden. Vi ska väl dra snart jag å Ludde.

Kneeling before your feet,
closing my eyes
to see into your heart
Losing my mind in you.
Trying to see it through
but every word you say is hard.

A maze of thoughts so bad,
everything we could’ve had.
No way to turn.
The end is close, it’s plain
all that remains
will slowly burn.

Crawling towards the cross
feeling ashamed and lost.
I guess I was wrong
You and I wouldn’t fit;
a feeling I couldn’t grip;
Too soon gone.

A maze of thoughts so bad,
everything we could’ve had.
No way to turn.
The end is close, it’s plain
all that remains
will slowly burn.

A maze of thoughts so bad,
everything we could’ve had.
No way to turn.
The end is close, it’s plain
all that remains
will slowly burn.

Wastelands of the same old shit.
Thought I could endure it.
But it burns, burns, burns, burns, burns

Det känns skönt att jobba hårt. Först här, fast här är det inte alltid lika hårt men ett jobb iaf, sen med bandet. Men det känns bra. Man får tvinga fram en kreativitet, och när den kombineras med hårt arbete och gnistor från andra människor så blir det faktiskt riktigt bra ibland.

Ja, givetvis var det så. Jajamänsan.
Imorgon ska jag äga alla publikisar med min kära tele. It-will-be-a-super-duper-nice.
God helg.