FredagochjagharätitThaitilllunchsåjagtrordetkommerutenbebispådassalldelesstrax

2008-03-28


Ja, som sagt. Sitter här efter lunchen och funderar. Lyssnar Salem Al Fakir och blir sjukt inspirerad, han är verkligen riktigt bra. En väldigt sund syn på musik.
Såg lite liveklipp med honom på näääätet. Vilket jävla energiknippe. Jag antar att han är likadan som person. En energimänniska, som alltid är glad, alltid är på. Aldrig säger ett ont ord om någon.
Jag känner några såna människor. De är så snälla så man nästan vill dö själv. De bara ger, och ger, och ger. Men tillslut känns det som att det blir som med börskraschen och internetbubblan, nåt spricker tillslut. Man ger allt man kan ge, man ser till att alla människor omkring sig känner sig sedda. Man är på alla ställen samtidigt för att göra alla till lags. Och glömmer bort sig själv. Jag tar Al Fakir som exempel inte för att han är sån, det vet jag inte, men han påminner mig om de jag känner som också passar in i den mallen.
De vill göra allt, med alla. De suger åt sig av livet, men bara för att kunna dela ed sig av det. Man slutar till sist ensam, ensam med leende. Visst, vissa kanske tycker det är riktigt gött. Men jag tror de är lätträknade.
m man inte ger sig tid åt sig själv så försvinner man ju tillslut. Det är ju som att ”vårda” sina vänner, blommor, bilar eller vad det nu kan vara. Om man inte sköter de så försvinner de (på ett eller annat sätt). Och visst, det går att hitta tillbaka, men om man inte gett sig själv någon tid och saker har försvunnit så kan det kanske vara för skrämmande att hitta de igen.
Det kanske var de man inte orkade ta tag i. Eller så kunde man inte ta tag i dem för att det skulle sätta sig själv i första rummet och det finns ju andra som behöver den tiden bättre och blabla, ekorrhjul.

Äh, nu sitter jag och mästrar låter det som. Men jag funderar bara. Jag är glad att jag själv inte är en sån människa. Igår, tillexempel så ägnade jag lite tid till att raka pungen. Ja, jag tyckte att det kan jag unna mig. Den var hårig och tjaa…det är ju fan inte snyggt när man tror det är ett marsvin som bitit sig fast i det som skulle varit en penis med pung.
Så jag unnade mig det. Det är fan livsfarligt, jag rakade nämligen med rakhyvel. Tänk om man nyser!?
KLAFS!
Så ligger det en pungkula på golvet och ett hål gapar i skinnfåtöljen. Trist att ringa akuten och kanske ännu tristare att sjukskriva sig dagen efter:
”Hörru Janne, jag kan inte komma idag, råkade skära hål i pungen igår….Va? Nä den klarade sig men det blev ett jävla liv på akuten….Jo, jo den trillade ut….Nä, bara ena….Ja fy fan, det gör ont….Jaså? Du också?....Ja,ja…Ha,ha,ha….Ja fy fan, jo nog tänker man sig för nästa gång alltid. Rakapparat is THE shit.”

Dollarn är låg. Jag vill utnyttja dess låga värde. Men jag måste spara pengar. Det är stora planer i görningen.
Vill köpa en Jazzmaster eller en ny ackegura, kanske en Guild. Fast skulle nog behöva en hyfsad modul också så man kunde börja lägga lite orgel/synt på TCOP låtar istället för alltid piano och el-piano. Det blir fan trist tillslut.
Jag skulle ju så stort köpa en trumpet i veckan, men killen har inte hört av sig än. Kanske måste ringa honom. Jag vill verkligen lära mig det.
Hade behövt ta mandolinen till stan så man inte tappar allt man nu ”kan” på den.
Har just beställt mat till de som ska jobba över. Själv ska jag inte jobba över. Jag ska åka hem strax. Det ska bli skönt.
Imorgon blir det att rocka i Överkalix. Frid & fröjd!