Fel

2012-06-10

Det var fel
Och det visste jag
Men ändå
Så var jag där
Jag kände hur fel det var
Att vistas där
Ändå gick jag dit

Jag har nog aldrig heller
Mött en konsekvens
I alla fall inte av denna dignitet

Och egentligen
När jag tänker efter
Så är det jobbigt
Fast ändå inte

För vi har gått isär
Många gånger förr
Fast aldrig såhär
Vi har gått isär
Länge nu

Nu är vi isär
Kanske, jag vet inte
Som det är nu så vet jag

På ett sätt känns det skönt
Att slippa låtsas att jag är bra
Att det jag gör och gjort ibland
Det påverkar mig
Framförallt kommer andra i kläm

Att jag nu kan förstå
Verkligen förstå
Hur ens val blir ens ok
Nåt som man bär med sig

Just nu
Spelar det ingen roll egentligen
Och det spelar stor roll
Men just att du är långt borta
Sen långt bort tillbaks

Jag blir arg
Egentligen inte på mig själv
Utan på dig
Att du inte sa
Eller slog
Eller sa efter du slog
Men jag förtjänade inte det i och för sig

Varför slösa tid
Tid är dyrbar tid
Kasta inte bort den

Ingen hoppas på nåt
Inte ens jag

På nåt sätt känner jag mig likgiltig
Fast det är jag inte
Jag kände egentligen att detta var den sista spiken
I nånting som skulle begravas
Jag hoppades bara inte att det skulle bli såhär

Jag önskar att du skulle sagt direkt
Fast inte ens det förtjänades
Nä vem är jag
Att ställa krav?
Jag står ju bara här
Utan svar
För det finns inget svar
Ingen lösning
Bara det som är och förblir
Det blir mitt ok att bära
En lång, lång tid

http://www.youtube.com/watch?v=0We41T7TAx4



Over and out

the distance is quite simply much too far for me to row

2012-04-10

00.18

godnatt din fjant

http://www.youtube.com/watch?v=pP5zePtOIv8


Out and over

Han tappade

2012-04-09


Allt han väntar på är att hon ska hojta till
Men han vet inte vad han ska säga
Vad kan han säga egentligen?
Vad finns det kvar att säga?
Fan
Ibland är det enklare att bära någon annan än sig själv
Sen upptäcker han att han bär både ock
Och sen tappar han
Det känns som att han tappar
Paniken när hjärnan förstår att kroppen är på väg att tappa taget
Att hans händer helt enkelt inte orkar
Eller att det är för halt
Eller både ock

Om hon hojtar till
Vad ska dom säga?
Han är så rädd
Vad är det här som han gett sig in i?
När han till sist förstår att det bara är sig själv han tappar
Så är det för sent
Han ville finnas överallt
Det är orättvist
Ingen kan finnas överallt
Och ändå vill han det
Han vill alltid det
Varför kan han inte bara bära och tappa sig själv?

Allt han väntar på är att hon ska hojta till
Men han vet inte vad han ska svara
Allt de har att säga
Är inget de vill prata om
Han hänger där
Som att han hänger från balkongräcket
Underarmarna värker
Svetten forsar längst med ryggraden
Huvudet bultar av ansträngningen
Sen tappar han taget
Händerna, totalt slut och dyblöta av svett
Glider
Tappar
Lossnar
Och han faller
Under finns bara den tjälkalla asfalten

Han ser hennes ansikte ploppa upp
Eller han väntar på att det ska finnas där
Så hon ser hans ansikte
Och hojtar till
Som att hon ska komma med en lysande lösning
Men det gör hon inte
Det är inte så enkelt
Nu står han här
Själv
Igen
Och bär på sig själv
Bär på sig själv för henne
För hon litar på honom
Och han vet inte vad han ska göra
För det känns som att han tappar
Han tappar det
Och när det faller i marken vet han inte i hur många bitar det ska gå i
Om han ska kunna lappa ihop allt igen
Eller åtminstone få tillbaka det till en någorlunda igenkännbar kontur
Av det det var
När hon hojtade första gången

Det verkade så enkelt
Så självklart
Och med tiden så kändes det som att han hjälpte
Men han blev argare
Och argare
Och till slut började det kännas konstigt i hjärtat
Och han började undra vad det egentligen var han väntade på
Det var då han började tappa
Han kände hur fötterna började snubbla
Hur han dansade sidledes i rummet
Balanserande med dom
Som en hög, slarvigt staplad hög med böcker
Tunga böcker
Viktiga böcker
Dyra böcker
Det de pratat om
I flera, flera volymer
Om han tappade dom skulle de gå sönder
Och kanske aldrig hamna i ordning igen

Men huuuuuuuuur ska han göra för att inte tappa dom?
Vad säger han när hon hojtar till?
Vill hon göra det något mer?
Är hon lika rädd som han?
Står hon och balanserar hon med?
Eller har hon lurat honom?
Har hon lurat honom att stå här och balansera det han trodde var allt
Men bara var han själv?
Lurade han sig själv att tro det?
Att det han bar var viktigare än han själv?
Så han glömde sig själv
Och fokuserade på att balansera
Tills han blev argare och argare
Tills det började kännas konstigt i hjärtat

Allt han vill är att hon ska hojta till
Men han är rädd för vad hon ska säga
Om hon nånsin säger nåt igen
Tills hon gör det står han här
På ett ben, dansandes, byter ben ibland för att orka
Funderar på hur han ska göra
För att försiktigt ställa ner den här otroligt tunga traven med böcker
Utan att någon går sönder
Eller åtminstone så han kan laga dom så gott det går
Utan att tappa dom för hårt
Och sedan lyfta upp sin egen trave
Som är mycket högre
Mycket mer instabil
Mycket svajigare
Och än en gång
Börja balansera
För när han tappar dom böckerna
Gör det bara ont i han själv.


Over and out

Vi tog aldrig över stan

2012-04-09

04.17

Han som skrev en sång om dom
Dom som det aldrig blev
Dom som tog slut så långdraget
I ett livslångt, tvåradigt brev

Men att tanken var god
Var nåt båda förstod
Och nu är dom här igen

En gång sida vid sida
Sen vände dom sida
Och började om igen

Han hatade allt
Allt som sa vem han var
Men glömde aldrig
Att det var han som blev kvar

Kvar där ute, kvar här inne
Kvar för att minnas vartenda minne
Och en dag glömma allt

För att sen börja om
Som alla dom
Som fryser fast det inte är kallt

Han började om
Han gjorde sitt bästa
Han älskade den första, den andra
Men väntade bara på nästa

Hon som aldrig kom
Hon som aldrig vände om
Hon som lovat att stanna

Hon var som förut
Inte klokt att hon stod ut
Trots att han alltid förblev densamma

Han som hon älskat en gång
Han som blev kvar
Han som levde igår
Han som förblev utan svar
Han som trodde på allt
Han som drömde sig bort
Han som hon älskat en gång
Han som en gång skrev en sång om dom

http://www.youtube.com/watch?v=vlizSWYs6do


Over and out

Lose. Loser. Lost.

2012-04-03

00.44

In-between misery and understanding
Everywhere but right here and now
Lost where no one picks you up
Anyway, anyhow

I knew you wouldn't be standing there
I knew you wouldn't wait
I guess I was hoping my heart wouldn't care
But there's a thin line between love and hate

Jumping on the rooftops
Avoiding the streets
Hiding out in the dark spots
So I won't have to greet

So I won't have to meet you
But I'm searching up and down
Just to avoid your eyes
Just so you know I'm around

I knew you wouldn't be standing there
But I knew you wouldn't wait
I guess I was hoping my heart wouldn't care
But there's a thin line between love and hate

I know it's a lie
I don't want us to die
I want you to want me again
A name in the past
Something that didn't last
I don't want to be one of them

I knew you wouldn't be standing there
But I knew you wouldn't wait
I guess I was hoping my heart wouldn't care
But there's a thin line between love and hate



Over and out

För min vän.

2012-03-29

00.42

http://www.youtube.com/watch?v=Jow7c0EVXeM
http://www.youtube.com/watch?v=YvkX3t5LgVI

Våra två låtar, i alla fall de första två av våra låtar. Sen har det kommit många fler.


Min vän

Min vän, min vän
Sover du än?
Fattar du inte att du måste vakna????
Det är sent och du är nästan för sen, försent
När allt är borta, vad ska du då sakna?

Nu pratar jag inte om dig och mig
Jag pratar bara om dig
Var är du nånstans
Är du alltid nån annanstans?
Vågar du inte vara där inne?
Har du förträngt allt med ditt dåliga, jävla minne

Tänk om du tappar bort det viktigaste för dig
Inte bara dig själv
Utan allt det andra
Som kräver att du är dig själv
Att du vågar vara dig själv
För dig själv
Det handlar inte om dig och mig
Det handlar bara om dig

Fan vad dum du är ibland
Du fattar ingenting
Ändå är du bra på att ge bort allting
Ge allting du nånsin haft
För att nån du älskar ska få kraft
Men allting blir ingenting
Om du inte visar nånting

Fan vad du är dum ibland
Som om allt rinner ut i sand
Så griper du efter sanden
Men det faller ur handen
Men du märker inget
Du bara höjer fingret
Och känner vart din vind blåser
Vänder om, går hem och låser
Låser ute allt det jobbiga
Så länge att du inte ens märker
Att hjärtat ditt, det värker
Inte bara ditt eget hjärta
Utan ditt Hjärta
Gråzonen smetas ut i en enda svärta

Kvar blir ingenting
Du står mitt i
Jag står bredvid
Och hatar mig själv
För att jag lät dig hamna där
Där allting är för sent
Min vän, min käre älskade vän
Sover du än?
Fattar du inte att du måste vakna?
När allt är borta vad finns då att sakna?
Min vän, min käre älskade vän jag ber
Sov inte mer


Over and out

Hmmm...

2012-03-26

När jag läser igenom det som skrevs i natt blir jag fascinerad. Utan att skoja, överdriva eller ljuga så skrevs det mesta, om inte allt i ett halvt sovande, stundom helt sovande tillstånd. Helt sjukt. Och det ser helt sjukt ut när jag läser det... Totalt osammanhängande, som om jag varit råpackad när jag skrev det. En ny erfarenhet. Skriva i sömnen.

Vad konstigt, för jag kommer ihåg att jag tänkte på det igår när jag halvt vaken tittade på skärmen som snurrade framför mig:
- Vänta lite, vad skrev jag nu?
Men orkade inte läsa, utan fortsatte planlöst... Detta känns jättekonstigt. Och rätt så roligt faktiskt, jag skriver tydligen som en fjortis i sömnen... Undras vad mer för roliga och dolda sanningar om ens egentliga jag som kan visa sig i någon form av dvala?
Hur skulle jag bli under hypnos? Förvandlas till Lisa eller Alex, 14 år och skrika "Jävla kärring jag hatar dig! Alla andra får ju supa!"?

Kanske något som bör upplevas?

I vilket fall som helst, spännande hur psyket fungerar och att jag lyckades skriva fullständiga meningar med punkter och stor bokstav. Det kommer jag ihåg att jag fokuserade på. Sen att innehållet är som en senildement, alkoholiserad och desorienterad 14 åring skrivit det får ju kanske låtas vara.

Spännande hursomhelst.


Over and out