fredag 24 juni 2011

Hjärta till salu

2011-06-25


Midsommarafton.

Vad är det som händer när man ser någon man inte sett på väldigt länge? Vad är det som flimmrar förbi i huvudet? Det gäller inte alla gånger, alla personer, men vissa har en tendens att fastna. Av olika anledningar, såklart. Hat och kärlek tenderar att vara varandra otroligt lika vid sådana tillfällen. Man minns dofter, som man bara gjorde när man var liten och inte lika mycket idag.

Den där speciella doften som hur det luktade hemma hos bästa kompisen eller hos mommo och moffa, eller hemma i tvättstugan eller var det nu kan vara, skolan också givetvis. Dofter som inte försvinner, medan man idag när man snubblar in på ett nytt ställe inte fokuserar på doften utan är så uppe i sitt eget att de små, men kanske avgörande sakerna, för att stanna upp och komma ihåg faller mellan stolarna.
Man minns dofter i alla fall, hursomhelst. Hur hennes hår luktar eller vilken parfym hon oftast använde. Den där doften som ger Ahaaa'et.

Men vad är det man minns? Vad är det man kommer ihåg. Det är sällan hat som strömmar till för man har även en tendens att glömma det dåliga och bara minnas guld och gröna skogar. Det finns ju trots allt en anledning till att man står mitt emot varandra och minns och inte bredvid varandra.

Börjar man tänka på någon för att de återigen dyker upp i ens liv när man är som mest mottaglig eller för att de kanske inte lämnat en? Är det något ouppklarat? Kan det bero på att det man hade med den personen egentligen aldrig blev något att ha. Ett oläst kapitel, en blank sida i ens egen bok? En underliggande vilja att veta. Hur skulle det vara? Hur skulle det kunnat bli?
Det hade såklart kunnat gå åt rakaste varma helvete, men då hade man vetat i alla fall.
Nu kan såklart kommentarer som ovan komma, "Ja men if it was meant to be it should have been". Ja, förvisso, men ändå. Man måste veta, ingen kan veta. Och det skulle inte bli samma sak om man provade veta idag, alltså försökte tända en eld med en gammal flamma. När något fattar eld måste man göra två val:

1. Är det en eld som kräver högexplosivt bränsle? Kasta på för allt du är värd annars kommer den slockna så snabbt att du inte ens hinner få på dig byxorna.
2. Är det sur ved? Då krävs det av dig att du sätter dig ned och funderar över om du vill att det ska brinna för trevlighetens skull eller för värme. Om elden sedan tar fyr så tar den det, annars slocknar den.

I bägge fallen har du åtminstone försökt. Det finns ett tredje fall som står utanför ovanstående två, såklart:
3. Gör ingenting, sitt sedan och frys och fundera i efterhand på om det skulle blivit bra, idiot.

Dumma saker har jag gjort i mitt liv, många många, snart kommer ett diplom med posten: "Grattis, du är riktigt dum! Be någon läsa detta diplom för dig så du verkligen förstår hur dum du är."
Men några av de dummare sakerna jag gjort är att jag inte gjort någonting. Att jag varit för feg för att antingen ge elden syre eller vänta ut den. Jag har inget gjort alls och sedan stått som ett fån vid sidan av med mina funderingar och Tänk-om's.

Hur är det med det nu då?
Börjar tankar flyga för att de aldrig fått landa i huvudet. Med andra ord, är det undringen om hur det skulle kunant bli, som får gamla kugghjul att börja snurra i skallen eller är det bara den gamla dumheten? Eller är det rent av något äkta? Hur vet man?
Därför är det livsfarligt att aldrig försöka, att aldrig våga utan bara ställa sig i ekorrhjulet och gå på, att aldrig ta ett kliv utanför. Du hamnar i ett känslomässigt Limbo där stock och sten måste klivas över för att komma tillbaka till noll. Med noll menas att du betat av alla Tänk-om's, du har gjort alla försök med de som lämnat dig frågande, du har rätat ut alla frågetecknen. Efter det hamnar du på noll och kan börja om.

Men hur ska man veta då? Hur ska man veta att man tänker på någon bara för att man kanske aldrig slutat tänka på den eller för att man inte fick ett avslut? Hur ska man kunna veta att något är äkta? Tänk om det är OMÖJLIGT att räta ut det frågetecknet!? Ja, det är väl det som gör att en brinnande kärlek förvandlas till en gammal flamma.

Hjärta till salu, bättre begagnat, nästan som nytt.

Over and out

Inga kommentarer: