För den som väntar

2011-06-22

kl 00.25

För den som väntar finns det inget nu, det finns inget då eller sen. Det finns bara snart, aldrig eller kanske. För den som väntar räcker inte tiden till trots att den går oändligt långsamt. Förberedelsen, och allt där i kring. Som att träna löpning år ut och år in, dagarna i ända inför det stora loppet, som aldrig tycks komma. De andra kanske står där bredvid, i startgroparna, fokuserade. De stirrar in i fjärran tycks det, blicken ser ut att vara försvunnen ut i ingenting. Om man vinkar med handen framför ögonen på dem rör de ändå inte en min, sover de? Nej, det är det totala fokuset, man försöker själv fokusera, på inget. För när fokuset ligger på inget öppnas helt plötsligt dörrar till allt. Då måste man vara på sin vakt och snabbt fånga den öppna dörren, för den stängs snabbt, startskottet går och ens medtävlande är som flugna ur kanoner mot mållinjen där den som fokuserat mest på inget står som segrare, ibland och oftast totalt omedveten.
Det handlar inte om själva fokuserandet, det handlar om inget.

Att vänta. Det går att tolka det ordet på några sätt; vänta, sakna och längta. Kanske även på fler sätt, men det är dessa som korsar hjärnan i skrivande stund, det är dessa som för närvarande ses som tolkningarna av väntandet. Vänta, sakna och längta.

För den som väntar finns ingen tid. För den som saknar finns ingen tröst. För den som längtar finns inga hinder.

Allt handlar om fokus på inget. Att inte springa iväg full gas förrän startskottet gått. Att inte fokusera så mycket på smällen av skottet att man helt missar loppet. Att inte jämföra sina benmuskler med motståndaren vid sidan om för att, endast i ens eget huvud, inse att motståndaren kommer sopa banan med en själv och alla andra med den imponerande fysik och fokus på inget som lyser kring denne.

Att fokusera på inget handlar om att lita på sig själv, tycka om sig själv och vara sig själv mot sig själv. Tillåta sig själv att vara sig själv. Det går inte att lura sig själv som många tror. Ramsor och lögner kan dras men det är dock bara tomma ord som förvandlas till damm i samma sekund som de uttalats. Om man inte tycker om sig själv är det dags att sätta sig ner, räta på ryggen och förklara för sig själv:
- Vad är det du inte tycker om?
Lämna det ärliga svaret, det går än en gång inte att lura sig själv, och ge sig sedan ut i den lilla, stora världen som bara är ens egen och åtgärda det som måste åtgärdas. Meningen med allt är att tycka om sig själv. Innan dess kan inget lopp vinnas.

I den lilla, stora världen som bara är ens egen kommer de ljustaste och mörkaste av livets stunder upp utan varken censur, pardon eller uppehåll. Att möta dessa går, men inte alltid själv. När det kommer en stund man måste möta själv måste man kunna möta den såväl lycklig som olycklig. Att vara lycklig och olycklig på ett helande sätt går endast om man tycker om sig själv.

För den som väntar finns bara en själv. Alla som väntar väntar ensamma, även om de väntar på samma sak på samma plats så väntar alla ensamma. Ingenting kommer för någon innan man välkomnar sig själv, som man är och som man vill vara, med ambitionen att, om man inte är den man vill vara, nå dit. Själv.

För den som väntar finns ingen tid, all tid, alltid.


Over and out