2009-05-26
För att den är så bra
http://www.youtube.com/watch?v=NPNBW1aGR-E
Just a castaway, an island lost at sea, oh
Another lonely day, with no one here but me, oh
More loneliness than any man could bear
Rescue me before I fall into despair, oh
I'll send an S.O.S. to the world
I'll send an S.O.S. to the world
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my Message in a bottle,
Message in a bottle
A year has passed since I wrote my note
But I should have known this right from the start
Only hope can keep me together
Love can mend your life but Love can break your heart
I'll send an S.O.S. to the world
I'll send an S.O.S. to the world
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my Message in a bottle,
Message in a bottle,
Message in a bottle,
Message in a bottle,
Walked out this morning, don't believe what I saw
Hundred billion bottles washed up on the shore
Seems I'm not alone in being alone
Hundred billion castaways, looking for a home
I'll send an S.O.S. to the world
I'll send an S.O.S. to the world
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my Message in a bottle,
Message in a bottle,
Message in a bottle,
Message in a bottle,
Sending out at an S.O.S.
Sending out at an S.O.S.
Sending out at an S.O.S.
Sending out at an S.O.S.
Sending out at an S.O.S.
Sending out at an S.O.S...ja vi vet det är hårda bud
Jag har precis repat med The Hollos, ett gammalt legendariskt Kirunaband som ska återförenas nu på lördag och föra åt Artic Lizzy. Mattsson har dammat av det gamla bälgaspelet och polckat ut det som Martin Larsson från No Chance Bluesband bandade in för många år sedan på Hollosplattan Northern Lullabies. Det ska bli sjukt kul...
Det är ett riktigt speciellt band, det måste det vara med Lasse Bergman i spetsen.
Han är en rätt så flådig man.
"KAFFET SLUT?!..hah, det är livet på en pinne det."
Idag var det min andra dag på jobbet, det är inte ett sådant jobb då man kan fördriva tiden med att skriva in en sådan här blogg. Det som faktiskt var uppkomsten till denna skriftsamling, somd et känns roligare att kalla den, var tristess på ett jobb med ibland för lite arbetsuppgifter.
Det nya känns väldigt nice, jag är än en gång kontorsråtta som handläggare på Rikspolisstyrelsen.
Nu är jag tjänsteman på riktigt! Hah! Äntligen kan jag bära upp min manchesterkavaj med starka tjänstemannaaxlar. Det känns skönt att vara tillbaka i arbetslivet.
Riktigt skönt.
Nu börjar sommaren komma med besked, det är skönt det. Äntligen är den gamla, ruttna vintern över. När sommaren kommer brukar jag lyssna på reggae, ulf lundell och elton john. Det känns som sommarmusik. Även eldkvarn. Har lyssnat väldigt mycket eldkvarn på senaste tiden.
Jag vet, man är inte indie om man lyssnar lundell. Men jag är så pass indie att jag faktiskt LYSSNAR på lundell, jag är så indie att jag är mer indie än de som är indie. Otroooligt indie. Ulf lundell må vara bredbent, sluddrig och föregångare till såna fjantar som lars winterdäck med mera av den till synes ändlösa drivan av vispoprockare som skriver låtar folk kan "relatera" sig. Med andra ord texter som är så banala att en svinfull svensson kan bromsa hela kräftskivan med orden:
"DENH H-HAÄRR LÅÅÅTEN HANDLARRR OM MÄÄÄJ!"
Eller så har de texter så kryptiska och oförståeliga att ingen förstår dem. De är bara djupa som brunnar, exempel:
Idag sprang jag in i en bubbla av
gamla trådar du sytt i din fars symaskin
Hur kan man sy utan ström sa jag men du svarade bara
Nej nej nej jag syr inte jag tråcklar det är en jävla skillnad
Symaskin, som min mors djupa ögon
En tråd som ligger över landskapet
Lejonen kastar sig över den lilla rädda övervakaren
men det är HAN son öppnar gapet!
Nej det finns ingen låt som går så, eller vad vet jag. Den kanske ligger på någon B-sida med Magnus Johansson eller Thåström.
Bara för att de är så djupa så finns de inte att ha tag i om man inte gräver upp gravar av döda, asgrymma skivrecensenter.
Låtar som är så vackra så man inte kan förstå...
Låtar som den här:
http://www.youtube.com/watch?v=7zQk9sRECws
Peter, han vet hur det är. Han vet hur det är när det nästan gör så ont att man blir glad.
När det känns så där som när varje andetag skär i bröstet, man förstår inte hur det kan kännas så. Allt man känner är att varje bok man läser, varje sång man hör, varje film man ser har dolda budskap i sig bara riktade till en själv.
Dessa konstverk skapades för att du en dag skulle upptäcka dem och kunna förstå vad den där känslan är. Den där känslan när huvudet håller på att sprängas och varje tanke sparkar på luftstrupen för att komma upp i munnen och lämna den, bara för att krocka med andras tankar där ute i luften.
När man känner att allt man gör egentligen inte spelar någon roll, det leder ändå tillbaka till ruta ett, nej inte patrik isakssons ruta, hoppas han står där ensam hela livet ut. Men den där som man delar med andra, kanske mer som en båt, som man säger. Vi sitter i samma båt, eller var det bil? Höhöhöhöhö, skojfrisk nu ja, men snart blir det ett till rep efter åtta timmars jobb och ingen mat sen lunch. Skratta då tjocksmock!
De där gångerna man mer än gärna skjuter sig ut från banken och lämnar allt, tar sig nerför floden, när man hatar allt och den blonderade glorian.
När man underar var någon är när regnet faller, om någon kanske ska bli full för kärlekens skull.
De där gångerna då man är utanför lagen, när man är skuggan av en man som svek och inget bra för sig själv.
OCH KAJSA KAJSA KAJSA! Vi hade våra vilda år, utan några större sår.
De där gångerna himlen kunde vänta och kärlekens tunga talar. Hah! Så många bra låtar:
http://www.youtube.com/watch?v=WiH7qimQLIA&feature=related
fantastiska åttiotalsSverige, omfamna mig!
Imorgon kanske jag väntar besök, men man vet ju aldrig. Mörkret knackar på min dörr.
http://www.youtube.com/watch?v=TTQZFiorUIY&feature=related
Nu ska vi repa.
Vi håller på med en ny låt, och faktiskt så tror jag att den kommer bli skitbra!
Mycket nöje...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar