Jag sitter här i brorsans rum nu, han ligger och snarkar bakom mig. Klockan är 02.01...han kan verkligen sova tungt den här lilla griseknoen. Jag smällde upp dörren lite väl hårt när jag klev in här för ett tag sen. Han harklade sig, sa: "Zzzz*...glarghupp Nejfan jag har inget körkort!" och fortsatte sitt Z'ande.
Jag kom fram till att jag numera sällan "bara skriver" här, utan bara när jag inte sagt nog i ord och behöver tömma mig i text. Men denna gång är det annorlunda. Allt är tömt och detta skrivs endast för att jag vill och inte vill sova.
Jag tror mina senaste inryck som lärare inte var någon höjdare. Jag var inte direkt förberedd och det var nog ett väldigt svårt ämne jag försökte prata om. Jag tror jag lade för stor tillit till att eleverna skulle prata mer och diskutera mer. Det hade vår klass gjort, men alla är ju som tur var annorlunda... Jag hade älskat att diskutera musiken och samhället.
Nåväl, om det nu är någon stackars elev som trillar förbi här så både ber och ber jag inte om ursäkt för lektionerna. Jag var nog rätt suddig, men ämnet var intressant. Och andra lektionen blev faktiskt bättre, även om vi gled runt ämnena lite.
Alex och Oskar är verkligen skärpta killar.
Synd att inte så många andra tog del i pratet. En gjorde ju det, men hennes prat var så osammanhängande och för mig så luddigt att jag hann gå igenom veckans alla planer baklänges medan hon pratade...
Nåväl, vi är väl alla annorlunda, tyvärr.
Vittangiby, det är skönt som fasiken. Inte ett ljud nånstans när man går ut. Och jag tror inte jag kommer ledsna den här helgen för jag ska göra så mycket roliga grejer.
Kalle kommer imorgon. Då ska bröderna tre bada bastu tror jag.
På lördag är det VSKfest, VSK är Vittangi Sport Klubb. Garanterad grisfest och tokroligheter.
Har repat med gubbarna och Josef idag. Josef är en barndomsvän. Gubbarna är Ulle och Becke, två av mina tre vise män. Anders är den tredje, men han är nybliven far vid närmare 50 så han torkar bajskorvar från inventarierna istället för att trumma fram sina karaktäristiska spökar på baskaggen.
Mina tre vise män som lärt mig det viktigaste i musikens stora lilla värld.
Vi ska köra Steve Earle, Bruce Springsteen, Rolling Stones, Cream, John Hiatt, Nationalteatern, Eric Clapton, Bob Dylan, Hoola Bandoola Band, The Band, Muddy Waters, Jimi Hendrix och en massa annat gott. Fan vad kul det är, jag har fått damma av mina munspel och mandolinen också för den delen :D
Det var längesen man fick spela RIKTIGT bra covers, yla, mandolina, ackegura, elgura och munspela sig fram med bland annat den bästa gitarrist jag nånsin spelat med bredvid den skönaste gubben som finns. Becke och Ulle, Ulle spelar bas.
Fy fan, det är så nice.
Becke från Vittangifestivalen, maj -07
Vi står på Folkans scen, kaffet puttrar, jag och Ulle röker ikapp, vi skrattar åt historier som uppkommit under den tiden vi varit åtskillda. Men även gamla goda minnen som vi samlade på oss udner våra resor runt om i Tornedalen med det gamla bandet Bredband kliver fram ur det gamla dassiga minnet. Ulle, Anders, morsan, Gertrud, Affe, Becke och Jag. Det gamla bandet Bredband. Som inte finns något mer, borta är jag, morsan och Affe (som var vår ljudtekniker). Tillkommet är Hasse och Lasse från Kiruna, nu heter de Cold Feet.
Ändå, fast det är 4 år sedan jag slutade.
Och fast jag slutade av rätt anledningar: Det var inte så kul nåmer, jag behövde göra något annrlunda och börja spela egna låtar med Surrounded By Inspiration, det fanns ingen tid eller lust för ett coverband. Så saknar jag det ibland, mest när jag tänker på det, för vi hade väldigt kul. Och tro mig; när ni hör coverband tänker ni dåligt. Men vi var skitbra, vi spelade covers ni aldrig ens hört. Vi var tighta, svängiga och ösiga. Framförallt hade vi kul, och det går inte att slå på nåt sätt :)
Ulle och jag från Vittangifestivalen, maj -07
Jag är bättre, de är bättre. Vi är bättre, och vi har fortfarande roligt.
Imorgon ska jag bara ta det lugnt och invänta kl 16 när repet börjar :)
Talade elektroniskt med ett gammalt hjärta senare under kvällen. Det var mycket spännande.
El corazon, om man ändå kunde vara utan så vore det allra bäst. Men som The Band spelar för oss: "Forbidden fruit, thats the fruit that you've better not taste..."
Men DET skiter jag högaktningsfullt i.
Men men, de där hjärtorna. Gå och sov, jag flyr till andra marker.
Godnatt, nu är det dags för sista ciggen.
02.30....over and out
Peace
Åh förresten!
Det blev oavgjort, Jag Älskar Dig!
"And the most beautiful heart not even found at worlds end..."
Vi skämmer bort varandra.
Nu...Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar