2010-10-13
Han satt i bilen, fokuserat ignorerande vägen
Radion skrek ut till ingen alls
Mest som utfyllnad av tystnaden
Ögonen fokuserade horisonten men följde inte dess framfart mot honom
Istället fortsatte de att följa nästkommande horisont
Allting upprepades gång på gång
I ögonvrån fladdrade reflexer från vägpinnarna förbi som fotoblixtar
Det hade regnat, eller så regnade det fortfarande
Han visste inte säkert
Tanken slog honom inte ens
Han var mindre inställd på resan
Tankarna brottades i huvudet på honom
Reptilhjärnan hade tagit över bilkörningen med hjälp av muskelminnet och trogna vanor
Han var på väg till henne
Allt upprepades gång på gång
Han var inte glad
Det var han verkligen inte
Det fanns ingenting med detta möte som inbringade hopp eller förväntningar
Inte ens besvikelse något mer
Hon ville
Han ville inte men han åkte ändå dit
Varför visste han inte
När ankaret kastades i vattnet om kvällarna och larmet försvann från öronen
Kunde han urskilja det svaga bruset av det som återstod
Spillran av han själv
Den dök upp i varje spegelbild av honom
I den avstängda TV’n, i fönstrets reflex in mot lägenheten
I hallspegeln, i toalettspegeln
Och nu under färden även i bilens speglar
De suckade, skakade på sina huvuden och betraktade honom med sorgsna, uppgivna ögon
Från backspegeln och bägge positionsspeglarna
Han försökte ignorera dem
Men visste att det bara var han själv som suckade
Inte ens radions skrik kunde döva sucken som kom långt inifrån
Reptilhjärnan inbillade sig att hon skulle tysta bruset
Instinktivt lurades han av reptilhjärnan
Hon gjorde bara saken värre
Han blev värre
Ömkligare
Mer patetisk
Sorglig
Jag vill inte
Jag sitter här och vill inte
Det är inte jag som kör
Jag är bara en ofrivillig medpassagerare
Inte kidnappad
Mer som en trogen vän som följer med
Men som har förlorat hoppet
Han fortsatte köra
Snart var han framme hos henne
För att fortsätta ta sitt liv
Allting upprepades gång på gång
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar