Morgonen som Gud glömde

2010-01-29

Följande berättelse är fiktion, men sammansatt av otaliga morgnar då yours truly, världens mest dysfunktionella morgonmänniska varit "systematisk" och kontrollerad. Många nya svordomar har uppkommit dessa morgnar. Så här i efterhand skrattar jag inte ens utan förstår mer och mer varför jag blir flintis. För varje svordom rycker Gud, Satan eller vem det nu är som styr ett hårstrå från mitt huvud.


Jag sov. Jag var helt säker på det, det var alldeles svart i rummet. Jag hörde inget, såg inget, förstod inget. Klockan ringde inte heller. om inte klockan ringer så sover jag. Men jag var vaken, tydligen. Satte mig upp i ”sängen”, bäddsoffan kändes så otroligt skön. Lika skön som den kändes varje morgon. Satte ner fötterna på golvet, händerna fungerade som stöd för att hålla uppe kroppen. Det kändes som att jag hade blivit handikappad över natten, var det så? Jag drog med handen längst med ländryggen, jo jag hade känsel. Knep ihop tårna så mattfibrerna klämdes upp mellan dem. Jo, även fötterna gick att röra. Men vars var orken? Låg den fortfarande kvar i de slarvigt kastade jeansen på golvet?

När fötterna lämnade mattan var det som att få tusen knivar genom varenda por i kroppen. Iskallt, jag måste glömt balkongdörren på glänt när godnattciggen hade rykt färdigt. Förbannat också. Den lilla uns av trötthet som försvann i det ögonblicket, kom tillbaka lika fort, som en örfil slog den mot ögonlocken. I huvudet såg jag små versioner av Lasse Brandeby, fast i form av en liten djävulsängel, flyga mot ögonen och slå mot dem med platta basebollträn.
- Åh härrä jävvllarr våo troöått han eee! bräkte de om och om igen på sitt vidriga göteborgsmål. Varför Lasse Brandeby? Ingen aning.

Lampan i kylskåpet lös som hundra solar. Jag kisade som Dracula med armen för ögonen och sträckte den andra efter juicepaketet. Otroligt torr i halsen och munnen. Jag tror jag har börjat snarka mer, det är därför jag torkar ut under natten, det kombinerat med rökningen. En stor klunk apelsinjuice med fruktkött klämde sig ner direkt från förpackningen i svalget, alldeles för kallt.. det ilade i tänderna och i hela huvudet. Jag tänker alltid på hur en sågklinga låter när den klyver plankor på sågverket hemma i byn. ”NIIIIIIIIIIIEEEEEEEEEEEEET!”…så kändes det.
Efter första klunken gick de andra lite lättare, trevandes bort mot fönstret. Ju närmare jag kom det ju mer kände jag ilningar längst ryggen. Det är kallt ute idag.

- 35,7 grader. Rent utsagt alldeles larvigt kallt. Allt hopp om livet försvann. Var fanns denne Gud? Satt han någonstans och skrattade åt mig? Var han och Jesus samma person eller satt de bredvid varandra och skrattade, dunkandes varandra på ryggen. Satan själv hade inget att sätta emot Jesus och Gud, han kändes som ett riktigt bra val i jämförelse.
Allt var förlorat.

Brödpåsen som låg på diskbänken hade av någon anledning inte stängts igen ordentligt igår. Brödet var torrt. Usch. Allt smakade papper, brödet, smöret, skinkan och osten. Juicen var den enda behållningen, men den släckte inte törsten. Varför varför varför var jag så törstig fortfarande?

Ögonen genomled samma chock när badrumslysröret fräste och blinkade till för att sedan fullkomligt dränka rummet i ljus. Jag såg på den kisande mannen i spegeln. Det korta håret stod spikrakt upp och tunnades ut mot hjässan där det stackars hårfästet låg sakta men säkert dog i sjuksängen, uppäten av flintbacillen. Det man inte har på huvudet får man ha i ansiktet, antagligen var jag den enda i världen som fick morgonfrisyr i skägget. Tung suck. Ingen borste att reda ut snårskogen med. Bara tandborsten, den fick duga. Måttligt dumt kändes det att småborsta ansiktet med tandborsten. När det var klart sköljdes tandborsten av, tandkräm pressades på. In i munnen. Borstandes runt i några sekunder innan ögonen spärrades upp, det brände i munnen, hostningar,harklingar. Spotta ut. Hur lyckas jag? Hur lyckas jag? Hur lyckas jag prutta på "tandkräm" från behållaren med flytande tvål?. Munnen sköljes men smakar fortfarande "en trevligt doft av apelsin med inslag av honung" och rengöringsmedel. Nytt försök, tandkrämd enna gång. På borsten igen. Innan den fördes in i munnen andades jag lätt på handen och luktade. Vem har ätit bajs med min mun? Och blandat ut det med flytande tvål?
Munnen borstades, tungan borstades, jag sköljde med Listerine och plötsligt så kändes munnen fräsch igen. Ett mirakel.

Fort på med kläderna, fort knyta skorna, fort ta väskan, fort ut i trapphuset. Ingen hiss? Varför? Varför ingen hiss? Jag bor inte högst upp, men närapå. Nog högt för att morgonrutinen skall grusas i princip helt och fullt. Löpning medelst hoppning ner för trappan påbörjades, halvvägs ner inser jag att jag har en annan jacka på mig än den jag hade under gårdagen. För de som inte känner mig innebär det att hela mitt liv ligger i den andra jackan. Börs, mobil, bilnycklar, kortet till jobbet samt mina cigaretter. Allt jag vill är att ställa mig på knä och skrika, men det är förenat med döden i trapphuset till ett hyreshus fullt av nattjobbare som antagligen somnat för cirka en timme sedan. Istället påbörjas andra löprundan upp igen. Dörren låses upp på nytt, jackorna byts på mindre än en sekund och dörren är låst igen. Övre växeln läggs i och någonstans som förra uppenbarelsen ägde rum om jackförväxlingen uppenbarar sig Gud i min syn. Han står i min lägenhet, i mitt kök, skrattandes, såklart. Han gestikulerar mot kylskåpet, Jesus kliver in och öppnar dörren. Till änglasång uppenbarar sig matlådan kvarglömd på hyllan. Tillsammans kramas de och hoppar upp och ner av glädje. Satan försöker trösta mig men jag är hjälplös.
Skit i maten, jag är hellre utan lunch än springer upp en gång till. Det här blir en intressant dag.

Väl nere slår iskylan mot mig när ytterdörren nästan sparkas upp. Fy fan det måste vara minus 1000 jävla helvetsgrader ute. Hoppas bilen startar nu annars är jag dödens lammgryta. Bilen startar. Det måste vara nåt fel på världsordningen. Min bil och jag som fört gerillakrig mot varandra så länge vår relation existerat, men nu sträcker den ut en försoningens hand mot mig.
- Kom in här, jag hjälper dig. Jag kör dig till jobbet.
Tack Satan! Tack käre herren Satan för gåvan du givit mig, jag skola tjäna dig i all oändlighet.
Värmepaketet i bilen är lite dåligt så det blir aningen kondens på insidan av rutan när min, av löpningen, tunga, varma andning når framrutan. Det fryser lika fort som det når rutan så jag får skrapa lite på insidan, men vad gör det? Bilen startade.

Glädjen över bilen tunnades sakta ut när rysningarna längst ryggraden gjorde sig påminda och än en gång började Lasse Brandebyarna slå mot ögonlocken. Hur ska jag överleva den här dagen utan sömn och lunch? Undrar om jag är ute i god tid? Klockan i bilen funkar inte och mobilen lades av någon anledning i väskan från jackan. Jag måste vara försenad, var allt för seg vid frukost och i badrummet. Skit också, det är så pinsamt, jag kommer ju inte för sent ALLTID, men för ofta. Shit shit shit, var det idag vi skulle ha morgonmötet? Nej nej nej inte det får får jag inte mis…nej vad nu då?
En poliskontroll. Nu!? Varför?
- Hejsan, nykterhetskontroll.
- Ja tyvärr har jag inte hunnit dricka något än.
- Men glömt att sätta på dig bältet i alla fall ser jag.
- …
- Det blir 800 kronor i böter bara för det. Blås här.
- …
- …en gång till
- …
- …en gång till
- Alltså jag ska vara på jobbet nu egentligen. Tror ni att jag har druckit den här tiden på dygnet?
- Blås igen så går det snabbare det här.
- …
Medan maskinen tjöt gick polismannen bakom bilen. Varför det?…Nej! kontrollmärket. Fan fan fan. Hoppas han missar det.
- Du , du har ju förra årets kontrollmärke på. Är bilen obesiktad?
- Nej, jag har bara glömt att slänga upp klistermärket.
- Jaså, har du protokollet från bilprovningen med dig.
- Ja det har jag,.
Handen letade i innerfickan. Nej. Fel jacka.
- Ja, alltså, jag HAR papperet, men i min andra jacka. Bilen är besiktad, jag lovar.
- …nåväl, för den här gången då. Men bältet slipper du inte undan. Ha en fortsatt trevlig dag.
- Detsamma……..fascistsvin, muttrade jag när rutan var uppvevad.

När bilen rundat krönet och polismannen var utom synhåll åkte gaspedalen i botten. Skitjobb, skitbil, skitmorgon, skitsnut, skitliv! Som genom ett trollslag stormade bilen in på parkeringen utanför kontorsbyggnaden. Motorvärmaren kan jag trycka i när jag går ut och röker sen. Nu gäller det att vara systematisk. Ska jag hitta på någon lögn? Poliskontrollen såklart! Det är ju ingen lögn, men jag kan säga att det var många bilar före och att det tog en helvetes tid. Oflyt med rödljusen också, den är bra. Sen får jag väl ursäkta mig så otroligt och jämra mig över polisens uråldriga metoder och dumdristighet när de har nyterhetskontroll klockan åtta på måndagmorg…varför är dörren låst? Har jag fått sparken? Bara sådär? Klockan MÅSTE ju vara över åtta och dörrarna öppnas sex. Är det strömavbrott? Jag får ringa Håkan så får han komma ner och öppna.

Telefonen fiskades upp ur väskan. Knapplåset låstes upp, displayen sken klart i det totala mörkret. Hjärtat sjönk i bröstet. Jag är så trött ,så trött. Jag BLIR så trött, så trött. Varför varför varför? Var är pistolen? Var är rättvisan? Var är Gud och Jesus?

”Måndag 18 januari 2010, 04:13”..god morgon.

Over and out