Vem vare som kasta!?

2011-08-28

Vem vare som kasta de där orden på mig nångång för längesen nånstans? Får jag nånsin veta vem det var så kommer jag döda dig.

Fredag

2011-08-05

Det lackar mot höst
Och allt faller ner
Regn, löv och planer
Några faller på plats
Andra faller bara för att skiljas åt
Någonstans faller några isär
För att landa ihop någon annan gång
När vi förmultnat
När vi torkat mot asfalten
När vi klaffat
Ibland klaffar det inte
Ibland klaffar det

Snart tar de in utemöblerna
Snart tar de in skyltarna
Snart är det för kallt
För att sitta på balkongen och skriva
Snart är det för kallt för allt
Först när det kommer
När det första lövet blir gult
Vill jag bara gråta
Stänga dörren
Dra ner persiennerna
Och bara försvinna
Gå i ide tills nästa sommar kommer
Sen faller snön

Den faller så hårt mot marken
Sakta seglandes
Som ett knytnävsslag i ansiktet
Den första snön är som den sista
Grå, brun, svart och smutsig

Någon gång efter ett tag har man helt plötsligt vant sig
Då är det bara snö
Inget mer
Den bara finns där och tar upp plats
Man vänjer sig
Den blir en gammal vana
Det ÄR mörkt hela tiden
Det ÄR kallt hela tiden
Det ÄR halt hela tiden
Hela tiden är det vinter

Då önskar man ibland att allt hade kunnat vara rött igen
Rött, gult, brunt, orange
Då känner man att man uppskattar hösten
Man lär sig såklart att uppskatta vintern också
Men hösten är ändå en kär mellanlandning
Man hinner vänja sig lite
Ett steg i taget
Mörkare nätter när man fiskar
En miljard små solar i varje träd
Som om träden vill hjälpa en att få lite sol
Varje grönt blad blir gult, rött eller orange
För att ge mig en liten sol
Nattfrost
Som river i lungorna

Svanarna ropar efter en när de drar söderut
Nånstans försvinner en björn för att den inte pallar med vintern
Harar som nyss blivit bruna börjar bli vita igen
Räven börjar skrika på nätterna
Regnet slår mot plåttaket i stugan
Och man får elda utan att det blir olidligt varmt
Man sätter sig i bastun på kvällen
Och värmer sina frusna tår
När man sen går ut och röker så ryser man
När fötterna ställer sig på altanen
Iskall altan
det är för kallt för att bada
Men man doppar sig ändå
Picken krymper till ingenting
Man tycker synd om den och går in igen
In i bastun
In i värmen

Man kan andas den friska kalla luften
Vänja lungorna vid kylan
Den olidliga som kan döda
Den som kommer snart
Den man måste anpassa sig efter
Den som styr
Men nu går det fortfarande att leva
Än är vi inte döda
Än är inte utomhusnatten som ett enda stort vacuum
Än är vi inte döda

Ibland stannar man och tänker att det är helt okej
Hösten är helt okej
Men då kan det vara försent
För det finns bara en sak som är kortare än sommaren
Och det är hösten.

Over and out