2009-08-05
Det är soligt ute, har nu varit så ett tag och verkar vara så ett tag framöver, det är tacksamt. Vi behöver solen innan mörkret kliver över oss igen. Snart är det dags, det står bara runt hörnet. Dagarna blir kortare, om än att det fortfarande är ljust så är det ett mörkare ljus om nätterna.
Jag och Janne diskuterade, såklart, om sommarnätter en sommarnatt.
Han hade velat ha mörka sommarnätter för att det blir så mysigt, men jag vet inte om jag är beredd att håla med honom. Visst skulle det kanske vara mysigt att det är mörkt, varmt och man får tända ljus, elda och sånt man vanligtvis gör på hösten, fast då är det kallt istället.
Jag kanske bara sammankopplar sommaren med midnattens sol och har svårt att se sommarnätterna på ett annat sätt än ljusa.
Det spelar ingen roll, så här skönt har det nog aldrig varit med sommar. Sommaren har alltid och kommer alltid vara välkommen, men i år är det verkligen behövt. Jag känner ännu, fast vi snart är förbi sommaren 2009, att solen, värmen och avsaknaden på insekter varit och är rena dunderhonungen för mig. Lustigt, ordet midnattssol blir rödmarkerat i Words, men inte ordet dunderhonung. Det är väl ett vida känt och mer accepterat ord antar jag.
HAH! Nordkorea låser in amerikaner som hämtas hem dagen efter av Bill Clinton, så sägs det i P4 just nu. Davit Isaak har suttit i finkan i Eritrea i åtta år och de har upprättat en röst-länk på Aftonbladets hemsida "Free Davit Isaak" som visar att några tiotusen tycker det är fel att han sitter i finkan. Sverige har såna enormous balls jämtemot andra länder.
"Ja, kliv på oss för guds skull, medan ni ändå är här kanske ni är intresserade av att ta över regimen också? Såklart kan vi prata Estniska i skolorna imorgon. Så länge vi inte stör i maten så, hahahaha, den där Robert Gustavsson, han är då tokig. Nu hostar han på Skansen igen och Lundin skrattar han också. Jag såg honom på stan en gång, han är jättetrevlig men jag vågade inte prata med honommenhansertrevligutnästansmErnstisommartorpethanvarenbättrejulvärdän
ArneWeiseArneWeiseärjätteotrevlighanskrekpåmigengångnärjaghälsadepåhonomochddåfdBANG!Sen exploderade skallen i ett konfettiregn och Estland satte sig ner i nyinköpta IKEA-soffan och tittade på Somamrtorpet dubbat till estländska.
Ja såklart, inget får en att skratta mer än text som är skrivet utan mellanrum.
Jag har skrivit under denna sommar, mycket har jag skrivit. Jag har fyra nya låtar klara på engelska och, hittills, 15 nya texter på svenska (hör och häpna). Jag fick en stroke nånstans där för ca tre veckor sedan och började spotta ur mig svenska texter. Fast det började väl med att jag skrev två svenska översättningar på en Dylanlåt och en Cashlåt vilka jag skickade till den lilla Bacon. Cashlåten blev mäkta uppskattad och har spelats av De Tre på deras turné, tror jag. Den har i vilket fall som helst uppskattats och fått beröm runt om viskretsarna i Västervik Visskolatrakterna. Han skrev för någon dag sedan och frågade om det var OK om ett gäng kompisar spelade den på sin fängelseturné vilket såklart var just OK.
Mycket roligt med uppskattning, samt något förvånande att det gick så bra att skriva på svenska. Något som tidigare varit svårare än att rektaltänja ut bebisar. Som sagt, så frågade jag Jonas om jag fick skriva texter till honom som han fick tonsätta efter eget huvud då han har svårare för texter och jag har svårare för musik vilket han tyckte lät bra. Så jag började skriva texter på svenska och har nu fått ihop närmare 20 stycken på mindre än tre veckor vilket är ca tre om dagen, ibland fler. Vissa är bra, andra är sämre, några är dåliga och några har blivit jättebra.
Då min största mardröm är att sluta upp med texter som Lars Winnerbäck.
"Jag köpte tre mjölk, 4 ägg, korv
och kaffe på OK idag
Ska laga en omelett senare
Omeletten blev bra, men kaffet blev svagt"
Och halva Sveriges befolkning skriker av lycka när de känner igen sig i en banal låt som de kan nynna sitt sha-la-la-la-lallande på hela dagarna på jobbet… så har jag tidigare grävt sönder mina texter för att de inte ska bli för pretentiösa. Och när man gräver sönder saker för att de inte ska bli pretentiösa så blir de såklart så pretentiösa som de bara kan bli. Fast åt andra hållet när man inte förstår något alls av vad texten handlar om och tror det är ett kollage av ord från nationalencyklopedin.
"Du är som en sandlåda
jag satt där när jag var liten
men du gav dig av från lådan för att finna sanningen
Finna den sista pusselbiten"
Ja, såklart. När jag sköt det åt sidan och började skriva fritt. Och endast lade ner kraft på att hitta på intressanta saker att skriva om, sånt som berörde mig, handlade om mig och försökte rimma på mer än katt, natt, hatt, fatt, tratt och andra –att ord så började det flyta på mycket, mycket bättre.
Det hände sig också att jag kom på en annan vän som sitter i Stockholm i ett , för närvarande, kreativt vakuum med tillhörande grava sömnproblem. Joel Skarpsvärd från The Zany, numera Joel Skarpsvärd från Stockholm. Kontaktade honom och erbjöd mig att skicka över det jag skrev till honom. Vi det här laget så kan det tilläggas att jag inte gillar SÅ mycket att lämna ifrån mig skapelser och Skapelseberättelsen. Men kände att jag var redo att börja skicka ut texterna till folk, låter som att jag kände mig redo för att skaffa barn ungefär. Men det var nog mer som redo att lämna ifrån mig mina barn. Texterna jag lagt ut på bloggen här är sådana som lagts ut dels då de redan varit publicerade i färdiga låtar, dels för att jag ibland skrivit dem ur huvudet på plats och då mer sett de som en del av en annan skapelse, dels då det varit texter som jag känt formulerat mer det jag vill få sagt än det jag kastat ur mig i spaltmeter med metaforer och luddiga närliggande saker som bara jag förstår.
Då det ligger närmare tjugo, och fler är på väg känner jag, texter på datorn där vissa är sådana man tycker är riktigt bra så känns det verkligen jättedumt och onödigt att inte skicka ut de till nån som kan forma dessa till vad de skapades för att bli, nämligen låtar.
Sagt och gjort, Joel, som har varit upptagen dessa två veckor ska ta tag i högen i hans mailbox nästa vecka.
Här om dagen tog jag upp min Perssons Packskiva från den stora skivlådan som Marit saknar så otroligt mycket. Hade sett de helgen innan i Piteå och lite helgen före det i Skellefteå och insett att de är ett av Sveriges bästa band, men framförallt att en otrolig låtskrivare i Per Persson passerat mig nästan obemärkt.
"Öster om Heden" har släppts i våras där de gör comeback otroligt starkt. Det finns en låt där "Ikväll tar vi över stan" som jag mindes fanns med i en demoversion från denna samlingsplatta från 2004. Den slogs på vägen mot Kiruna i lördags. Jag var tvungen att stanna bilen och lyssna den igen. En jättefin låt.
Den har gått varm i CD-växlaren sen dess och gav inspiration till denna text som jag känner mig glad att vilja lägga ut då den faktiskt blev rätt bra.
Wingman
Jag minns dig med glimten i ögat
En person med blicken klar
Som förklarade för mig
Att det man vill ha måste man ta
Jag såg mig som din wingman
Du kallade mig det ibland
Den eld vi dela var glödhet
Men det var något annat som brann
Jag skulle åkt över horisonten
Dit där mitt hjärta slog
Det var så enkelt, så enkelt, så enkelt
Men inte enkelt nog
Vi satt en natt på min motorhuv
Under en glödande midnattssol
Och drömde oss ut i natten
Där allt är så jävla coolt
Att skita i allt och bara åka
Lämna allt, släkt och vänner
För dig var det enkelt, inte för mig
Jag måste ta lite i sänder
Jag skulle åkt över horisonten
Dit där mitt hjärta slog
Det var så enkelt, så enkelt, så enkelt
Men inte enkelt nog
En dag var du borta
Dagar blir korta
När man slösar nätter på sömn
Jag minns vem jag var
Jag minns vad vi sa
Men vart jag ska det har jag glömt
Det kom ett brev idag
Där du skriver att jag är saknad
Att du behöver en wingman
Att det är dags att jag vaknar
Men jag tror att jag var nån annan
Någon jag inte kunde bli
Även om jag försökte och ville
Så var det inte mitt liv
Jag behövde någon som du
Och du behövs ännu min vän
Du har alltid en wingman i mig
Närhelst du behöver en
Jag kunde åkt över horisonten
Dit där mitt hjärta slog
Det var enkelt, enkelt men inte så enkelt
Huvudsaken är att du förstod
Bacon tyckte om den, och jag måste säga att ajg också gör det. Mest för att den verkligen är så personlig. Men den förklaringen tänker jag inte dra här. Så personlig brukar jag FAKTISKT bara bli när jag spelar mina egna låtar akustiskt inför publik. Då släpper alla spärrar och jag drar de mest personliga historierna bara för att folk ska förstå låtarna bättre. Och då är det inte ens jobbigt, för då handlar det inte längre om mig själv. Då handlar det om låtarna, jag är bara verktyget som sak framföra dem och få folk att förstå vad de handlar om och varför de skrevs.
Det är väl det som är terapin för mig, när något finns i tankarna så hamnar de på papper och kanske sedan med musik till. När de väl har fått musik till sig så anser jag sakerna som utagerade. Kanske inte utagerade, men jag har åtminstone tagit itu med de på mitt eget sätt. De är inte längre något ok för mig utan en låt där jag beskriver en känsla som oftast bara kommer fram när låten spelas och då får sin rätt i tonerna och texten.
Lite som en symbios.
Nu kan man ju skicka upp låtskrivandet i skyn som en gudomlig luftballong i hur många rader som helst, men det tänker jag inte göra. Det är mitt sätt att ventilera, så det betyder väldigt mycket för mig. Inte allt, men en väldigt stor del.
En annan intressant vinkling är att jag prövat skriva TILL Bacon och TILL Jolla, inte åt mig själv utan på ett sätt som jag tror skulle passa den ene respektive den andre. Alla texter har skickats till båda, men vissa har varit mer lämpade för den ene än den andre.
Det har varit intressant men också väldigt svårt.
Jonas har ett mer rakt språk i sina texter där det framkommer tydligt vad som gjorts, görs och skall göras. Medan Jolla är mer inbakad i sina texter, de kan betyda en sak tills han, efter flera gångers lyssning rent musikaliskt i låten, förklarar vad den handlar om då låten har fått växa i en några gånger. Jag trivs med att skriva på bägge sätten.
Det är bekvämt att skriva
"Jag tror att jag älskar dig", men det är också skönt att skriva
"Det var en kväll, jag var full,
någon svarar inte
Det spelar ingen roll
Jag står inte längre bakom mitt skynke" och mena samma sak.
Mitt fel
Samma natt som igår
Jag kan inte sova, det går inte
Nattradion förstår mig bättre än du
Du gör min sommar till vinter
Jag vet att det är mitt fel
Jag föreställer mig för mycket för ofta
Kommer du ihåg när vi bilade genom Norrland?
Höstnätter där uppe är så mörka och kalla,
Du fick mig att förstå mig själv så bra,
Fick mig att tro att jag inte skulle falla
Jag vet att det är mitt fel
Jag föreställer mig för mycket för ofta
Och ändå fast du sa
Att det inte var så bra
Att vi sågs så ofta som vi gjorde
Och ändå fast du sa
Att det inte var så bra
Att jag tyckte om dig mer än jag borde
Så gjorde jag det i alla fall
Jag försöker att inte va’ kall
Men det är inte lätt
Du kändes så rätt
Det är inte ditt fel
Det är mitt fel.
Samma natt som igår
Du ringer och undrar hur det är
Det är väl helt ok antar jag
Jag tar mig igenom det här
Jag vet att det är ingens fel
Jag föreställer mig för mycket för ofta.
Den var till mig, nåt som var avslutat men behövde ett ordentligt avslut. Denna håller till och med på att få musik till sig. Något som kanske betyder att jag är tillfreds med tillvaron och att vintern är slut, äntligen. Men jag tror inte den handlar om dig eller det vi delade, det har jag varit tillfreds med länge. Jag tror nog bara den handlar om mig. Dig skiter jag nog i, på ett bra sätt.
Du var en lång vinter.
Over and out
